Tankar D-vitamin...
När allt stannade i slutet på 2011 så hade jag aldrig trott att det skulle bli så här som det blev och att jag är "sjukpensionär", det fanns inte på kartan och allt kom som en stor jävla käftsmäll. Dessa åren har varit rätt traumatiska faktiskt och det har varit mycket att bearbeta och fortfarande pågår det och sorgen är ständigt nära...
Ibland har jag sett något som triggar mig, saker jag velat göra och då kan jag tänka liksom bara "rub it in my face" och fan varför råkade jag se detta. Då vill jag bara hoppa ur min kropp och dra...
Min största sorg är att jag inte kan vara fri att göra vad jag vill med mitt liv, det kommer aldrig gå över. Jag är inte rädd för någonting längre, inte för att dö heller men jag vill leva och ha ett liv som innehåller något mer än hur det ser ut idag. Jo, jag är rädd för att bli sämre än vad jag är idag, dör hellre snabbt utan att bli sämre innan, så är det...
Ibland gör jag mer än jag orkar, för att viljan är starkare än förnuftet och för att jag hatar att vila...
I år är första året jag har klarat av att vara lite mer ute på altanen och faktiskt sola eller bara vara i solen överhuvudtaget, visst jag får lite mer huvudvärk men är ändå van vid det. Kan räkna på en hand hur mycket jag varit i solen sen 2011 och innan det var det inte speciellt mycket heller. Behöver ha sol på mig för att tanka D-vitamin nu.
Egentligen tycker jag det är skittråkigt att just sola, jag vill hellre röra på mig...
