Måste sluta skämmas...
Har ett problem med att inte känna mig bekväm i min Colibri (Scootern) och måste få bort det från mitt huvud. Den är fantastisk på alla sätt att ha med sig i bilen för utan den skulle jag inte komma långt. Den gör så jag kan uppleva betydligt mycket mer än vad mina ben orkar gå. Doktorn pratade något om att blodet inte kommer upp i hjärnan som det ska, jag minns inte allt och att jag kan ha för lite blodvolym. I alla fall är det inget jag kan påverka, det är inte så att jag är lat eller inte vill gå, jag kan inte gå eller stå som jag vill, hur länge jag vill...
Jag undrar själv ibland varför det har blivit så här illa för förut kunde jag gå, jogga och motionsdansa. Dansen fick jag lägga på hyllan vid kraschen 2003 när mitt mående blev sämre. Tog upp det en termin 2009 men då märkte jag hur trögt det gick och att jag inte kunde göra några framsteg alls som innan kraschen 2003, det var liksom jobbigt att dansa och det vände aldrig...
Men det här med att jag inte känner mig bekväm i Colibrin är lite jobbigt. Det känns som att liksom bli dömd och många stirrar, själv undviker jag så långt det går att kolla på människor runt mig, eller så gör jag det väldigt snabbt. Ibland har någon kommit lite för nära bakom mig och det är obehagligt, liksom rört mig på stolsryggen för de ska förbi, jag vill inte att någon rör min stol liksom, det får bara mina nära göra, nu är det ju bara mannen som sett mig i den, ingen annan i familjen har varit med någon gång, så de har sluppit uppleva det, tror inte heller de tycker det är jag...
Jag frågade mannen om han skäms för mig i Colibrin, han går och jag åker där, vi är i olika höjder. Men han säger att han inte varken gör eller gjort det. Han kan väl inte säga något annat heller när jag frågar i och för sig...
Mycket sitter i mitt huvud, det är liksom inte jag. Ändå är jag tacksam över att den finns och jag måste komma över detta, vill bara inte acceptera det, men måste sluta skämmas och känna mig obekväm...
Det kan ju också ha att göra med att jag inte använder den regelbundet då jag inte kan komma ut så ofta jag vill, att det är därför det hela tiden känns så här...
Kortet nedan är från i somras när vi var på Gamla Stan och jag gav mannen fingret när jag upptäckte att han filmade mig, det har vi skrattat åt några gånger men jag gillar inte att bli smygfilmad...
