MEalltidvila.blogg.se

Längesedan...

Publicerad 2018-05-30 13:50:10 i Personligt,

Hej alla som läser min blogg, är det någon som har saknat mina uppdateringar...
 
Nu har jag varit dålig på att skriva och inte gjort det på en vecka. För min del så blev det en helt omedveten paus för jag har inga krav på mig själv när det gäller bloggen eller hur ofta jag skriver. Jag klarar ingen press av något slag så varför skulle jag ha det med bloggen...
 
Jag har senaste tiden haft svårare med sömnen, sovit väldigt dåligt och för lite, då blir dagarna som de blir. Någon natt sov jag bättre men mådde inte bättre för det utan var som i en dvala en hel dag. Det är en ständig kamp att få sova...
 
Mannen har också blivit sjuk med feber men är nu på bättringsvägen. Tyvärr så måste han ju försöka jobba ändå fast har kommit hem och vilat lite när han kunnat. Så är det ju att ha eget litet företag tyvärr. En av mina största rädslor är att han också blir sjuk, hur ska vi klara oss då. Både ekonomiskt och allt annat som hör till vardagen. I dagsläget är jag ju helt utlämnad och beroende av honom tyvärr...
 
En annan av mina största rädslor är att jag ska bli deprimerad och hamna i det svarta hålet igen på grund av två saker. En där jag inte ser något hopp för framtiden med min sjukdom och den ständiga rädslan för att bli sämre och två för min ofrivilliga ensamhet...
 
 
 

Att förlåta...

Publicerad 2018-05-23 04:33:56 i Personligt,

Jag måste förlåta mig själv och inse att det är inte mitt fel att jag är sjuk. Det är inte mitt fel att ingen läkare kunde något om ME. Hur mycket jag än hade sökt för mina symptomer så hade jag ändå inte fått rätt hjälp. Jag visste det och slutade söka hjälpen förutom de få gånger jag vart tvungen innan allt bara blev värre. Jag kan heller inte hjälpa att jag gjort fel då jag inte visste något om ME själv eller att det ens existerade en sådan sjukdom...
 
Jag klandrar mig själv för att jag pushade fast jag mådde väldigt dåligt. Varför la jag mig inte bara ner och vilade och sket i allt...
 
All press som jag fått från myndigheter, mitt jobb och andra är egentligen inget som jag inte ställt på mig själv fast deras press gjorde allt extra tungt. De fick mig att känna att det är inte ok att vara sjuk, det är inte tillåtet. Precis som att sjukdomar styrs av viljan. Detta ifrågasättandet från dem om jag verkligen var sjuk, detta granskandet...
 
Tror ingen kan förstå det som inte varit i just den sitsen...
 
Ändå klandrar jag mig själv fortfarande och önskar att jag hade varit en lat person som inte brydde sig så mycket. För jag tror ändå det hade kunnat rädda mig lite. Jag hade fortfarande haft ME men inte så svår ME som jag har idag...
 
Jag önskar att jag kunde förlåta mig själv bara men de andra, de kommer jag aldrig att förlåta...
 
 
 

Anhörigsjukdom...

Publicerad 2018-05-20 23:36:00 i Personligt,

ME är en anhörigsjukdom, speciellt när man är riktigt dålig... Få förstår hur jobbigt det är och hur det måste tära på den personen som är drabbad av just att ha en anhörig som är svårt sjuk och behöver daglig hjälp...
 
Min man gör allt här hemma och tar hand om hela hemmet. Många förstår inte vad det innebär egentligen, de tror kanske att det bara är att städa, tvätta, handla och laga mat som alla måste göra men det är så mycket mer...
 
Min man hämtar mina mediciner och ser till att förnya recept. Han har kontakten med allt som rör min hälsa och har ofta pratat med de läkare jag haft. Han ska snart träffa en biståndshandläggare (som inte kan eller vet vad ME är, bara det alltså och det är så nästan varje gång vi träffar någon i vårdärenden). Han kör mig om jag måste någonstans och har alltid gjort det. Han hjälper mig efter duschen. Han gör min specialmat då jag är så allergisk. Servar mig och förberder maten så jag bara kan värma om han inte är hemma. Han tröstar mig när jag är som mest ledsen och försöker ge mig hopp. Han bäddar rent i min säng. Han tjatar på mig att jag måste gå och vila om jag försöker göra något ibland. Ja han har varit med mig överallt, på alla läkarbesök, hos arbetsförmedlingen, möte med försäkringskassan. Han har ju varit och är mina ben för själv kommer jag ingenstans längre. Han är min röst när jag inte orkar. Han har stöttat och stöttar mig i allt...
 
Det är han som spänner ögonen i mig när jag fortfarande tvivlar om jag är psykiskt sjuk, det är han som säger att jag vet att det inte är så...
 
Idag efter att Nyhetsmorgon återigen tagit upp ME så fick min man ett meddelande från en han känner, se bilden nedan...
 
Ibland tror jag många bara vill blunda och låtsas att det inte finns för det rör ju inte dem, men så många människor pratar med mannen om ME nu. De säger att de läst om det på Aftonbladet, Dagens Nyheter och så vidare för det har verkligen varit mycket ME i media sista halvåret. Det är nästan så jag tycker synd om honom att han får prata ME så ofta men han klagar inte över det ens...
 
Han är min obetalda personliga assistent som vårdar mig varje dag och han är fantastisk. Jag har faktiskt flera gånger försökt göra mig av med honom men han står fast och det är väl kärlek om något...
 
Då har jag inte ens nämnt hans oro för mig som han bär på dagligen och när jag mår som sämst så ökar också hans stress över mig. Min stress ökar över honom också för jag vet hur han hela tiden måste kämpa för min skull...
 
Det finns liksom ingen i samhället som tar emot och tar hand om en när man har just ME för de varken vet eller kan något oftast så att säga...
 
Om nu hans vän läser här så vill jag skicka ett stort TACK för att du skrev till mannen idag. Man behöver inte veta vad man ska säga bara man säger något och en kram är alltid bra... <3 
 
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela