MEalltidvila.blogg.se

Tro...

Publicerad 2016-07-30 02:32:25 i Personligt,

Jag har funderat många gånger under senaste åren om min religiösa tro. Har nog alltid varit lite halvreligiös på mitt egna lilla sätt men är ändå tveksam till det. Jag är konfirmerad och är fortfarande med i Svenska Kyrkan men går aldrig dit om det inte är något speciellt som dop, bröllop eller begravning. 
 
När min far dog brukade jag gå till Domkyrkan i Kalmar och tända ljus när jag hade lunch. På något sätt var det skönt att gå dit även om det var väldigt ovant för att vara jag. Jag är döpt i den kyrkan. En gång så lämnade jag en anonym lapp som man kunde göra så skulle de be för en när de hade mässa. Men jag satte mig aldrig ner för jag visste inte om man fick göra det men jag stod där och andades en stund och tände ljus som sagt... 
 
Jag har flera gånger bett till Gud om att få bli frisk men ändå känner jag mig inte äkta då jag bara ber om att få bli frisk och inte ber annars typ. Jag tackar nästan aldrig för något...
 
Jag avundas de som har en stark Gudstro och på något sätt tror jag de är mer starka och trygga i sig själva just för att de har en så stark tro. Jag önskar jag hade samma starka tro men det är inte så och kommer nog inte bli så heller. 
 
Imorgon ska mannen på dop men jag kommer vara hemma. Jag bad att han ska be för mig när han är i kyrkan och det skulle han. Men som min mamma sa så hjälper inte ens böner mot ME... Vi har alla tre prövat och inte hjälper det inte... Beror det då på att jag inte är helt religiös, nej det tror jag inte.
 
Men jag hade önskat att jag hade en starkare tro...
 
 

Arg, förbannad, frustrerad...

Publicerad 2016-07-28 02:10:29 i Personligt,

Ytterligare en person har dött som har ME och först blir jag ledsen och tänker på hans familj såklart, fru och två små söner. De kämpade tillsammans för att få uppmärksamhet till sjukdomen och för att få in pengar till forskningen. Hans söner skänkte till och med sina egna julklappspengar till forskningen ett år. Han blev bara 39 år. 
 
Senare så blev jag förbannad, så jäkla förbannad och jag vill bara skrika rakt ut. Varför ska det vara så svårt för oss med ME att få hjälp? Varför får vi inte rätt hjälp? 
 
Om jag ändå hade mycket pengar så jag kunde åka till Tyskland och ta alla väsentliga prover. Därefter anlita en duktig doktor som kan ME och verkligen försöka får tillrätta det som är fel i min kropp. Sedan åka till Norge och kolla om jag tål Rituximaben som kostar 200 000.
 
Alltså jag och många med mig vi bara ÄR och LIDER varje jäkla dag. Vi är lämnade att fixa oss själva så gott vi kan. Jag är jäkligt trött på detta att ingen ens vill försöka få en att bli frisk.
 
Till Stora Sköndal är det remisstopp fortfarande vad jag vet. Jag har inte ens en remiss dit ändå men vi ska för tredje gången lämna in information så jag ska få en ivägskickad efter semestern. Tredje gången gillt va...
 
Man är så maktlös... hjälplös... 
 
Jag skriker ut här i bloggen men det känns meningslöst det med. 
 
Mitt liv betyder ingenting för någon mer än för mina närmaste... Hade jag varit en "viktig" person hade jag säkert fått bästa hjälpen för länge sen men nu är det inte så. Om jag ändå hade haft pengarna så jag kunde ha rest till de bästa för att få någon hjälp att kunna bli lite bättre för jag har ingen förhoppning om att Sverige kan göra något för mig längre. 
 
Till sist vill jag säga att jag förstår de som inte orkar längre... RIP Tom Jarrett <3 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

me alltid vila

Jag har fått diagnosen ME sedan några år tillbaka, har även Borrelia, Twar, Mycoplasma och Anaplasma + säkert några fler infektioner. Här hoppas jag att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela