MEalltidvila.blogg.se

Bye 2016...

Publicerad 2016-12-31 14:07:59 i Personligt,

För att summera detta året så går det till något av de värsta jag upplevt med undantag för ett fåtal glädjestunder som jag har kvar i mitt hjärta...
 
Jag hoppas verkligen på 2017, att det kommer bli en vändning med min hälsa...
 
Börjar nu med frekvensbehandlingen på måndag och nästan två veckor framöver. En rivstart...
 
Sitter här nu och undrar hur jag ska orka packa min resväska och duscha innan vi åker imorgon. Är helt orkeslös och vet inte om det är något annat utöver det vanliga eller om det beror på sömnproblemen då mitt dygn börjar flippa ut igen. Försöker hålla tiderna men det är ju inte jag som bestämmer... Låg i sängen och vände och vred mig över två timmar innan jag somnade igår och var tvungen att gå upp på grund av restless legs... Haft lite jobbigare nätter nu. 
 
Mannen känner med att han har något i kroppen så det kanske är något mer som är på gång...
 
Känns lite jobbigt att åka iväg men viljan tar ju över. Jag är rädd att bli sämre igen... Men hoppet tar över rädslan!
 
Har ju inte varit ute sen vi var i Malmö i oktober och jag blev ju jättedålig där och när jag kom hem blev jag sämre än sämst på grund av att jag tagit ut mig med resan och kort besök i affärer... Fick ökade symptomer och värre pem efteråt. 
 
Men jag måste fokusera på att jag tror att LDN:et har hjälpt mig upp lite även om det inte märks varje dag och jag ska nu åka iväg för att få hjälp att bli bättre. Även om jag inte kan vara varken helt glutenfri eller mjölkfri så får jag gå min egna väg och tänka att jag gör det bästa jag kan göra med mina förutsättningar.
 
Jag är glad att 2016 är över och jag önskar er alla som läser ett riktigt Gott Nytt År!
 
 

LDN medicinen...

Publicerad 2016-12-30 12:39:00 i Personligt,

Jag vill uppdatera om hur det går med min LDN medicinering som jag började för cirka 2 månader sedan. Första tiden när jag började med den så fick jag värre sömnstörningar, mer huvudvärk och förkylning/influensakänningar. Jag funderade på att sluta då det var väldigt jobbiga biverkningar. Speciellt värre sömnstörningar... Efter samtal med doktorn som skrev ut detta så tyckte han att jag skulle stanna på den nivå jag nått som var 1 mg och det gjorde jag och äter det än idag. Han ville ha upp mig på 4 mg efter två veckor från början men läkemedelskänslig som jag är så gick det inte i den farten i alla fall. Men jag äter 1 mg än och jag tror jag vågar säga att jag har blivit lite bättre nu.
 
När mina barn var här på annandag jul så hade jag duschat innan de kom och tagit på mig vanliga kläder (bara det är en bedrift) sedan kunde jag sitta med dem och prata utan att bli jättedålig. Gick och vilade 1 gång bara men då var jag inte superdålig utan bara lite på gång dålig. 
 
Berättade för dem när de var här att jag tror att LDN:et gjort mig lite bättre. De blev lika lyckliga som jag såklart <3 
 
Min ena son sa att han inte sett mig så "pigg" på ja han minns inte sist det var ens.... Och min lille son sa att han hört på min röst i telefon att jag låtit annorlunda och inte lika trött som förut...
 
Min man säger att jag har en klarare blick numera ibland och jag känner det själv, inte lika tunga ögon...
 
Jag kraschar inte lika lätt och det är underbart underbart fantastiskt att slippa för det är så jobbigt. 
 
Men jag vågar knappt ropa hej än för det är upp och ner och allt är så nytt... 
 
Men som min doktor sa att får vi bara upp dig ett litet snäpp så är det mycket värt och ja det är sååååå mycket värt för mig att jag till och med nu vågar tro på att kunna bli bättre på riktigt. Detta är heller inget botemedel men det är en lindrande medicin och den verkar hjälpa mig lite. 
 
Håll tummarna att det fortsätter...
 
 
 
 

Energitjuvar hej då...

Publicerad 2016-12-28 14:53:17 i Personligt,

Jag skriver inte detta för att vara elak men jag orkar inte stötta andra... Inte mer än de som är i min direkta närhet som mannen och mina barn om de vill. De vill jag finnas för om de vill när de vill och när som helst på dygnet...
 
Men andra och speciellt de som inte funnits vid min sida under mina svåra år kan inte räkna med mig längre. Jag orkar inte med andras problem. Jag har helt slutat att läsa om sådant som drar ner mig i deras elände/förtvivlan på fb. Jag orkar inte med mer problem/elände/andras sjukdomar/sorg/problem med fk osv... Nyheter i världen också, sedan länge... Jag orkar inte för jag har fullt sjå med mig själv och min sjukdom.
 
Det kan tyckas egoistiskt för det tycker jag med. Men jag orkar inte och måste sätta stopp för energitjuvar.
 
Jag är en känslomänniska och tycker synd om alla, även de som sårat mig...
 
Men jag har även modet att säga nej nu vilket jag inte hade innan. Då var jag papperskorg/stöd åt en del...
 
Det går inte att komma till mig nu och vilja träffas för jag orkar inte. Vart var du när jag behövde bli lyssnad på? Eller när jag fortfarande orkade med lite besök...
 
Jag tvingar ingen att läsa min blogg heller eller att stötta mig men jag är grymt tacksam över de kommentarer jag får och de som gillar min sida. Ibland blir jag ledsen när någon tar bort sin gilla från min sida, då jag är väldigt känslig tyvärr och det har fått mig många gånger på att fundera på att sluta dela där på grund av att jag är så känslig. Men mannen brukar säga att jag inte ska bry mig och en gång sa han när jag hade raderat lite saker att; du har väl inte raderat bloggen?... Det tycker jag är gulligt att han inte skäms över mig och det jag skriver... För ibland skäms jag själv och vågar knappt öppna datorn. 
 
Jag har aldrig fått någon elak kommentar än heller och det vet jag andra som har ME-bloggar som har fått, de har fler läsare och då är det väl sånt som händer. Det skulle jag nog fara illa av så jag är glad så länge det inte händer och jag delar inte längre i bloggkretsar så att säga för jag vågar inte av dels den orsaken.
 
Det jag ville säga med detta inlägget är att jag finns för de som ställt upp på mig och inga andra om det inte är något speciellt så att säga. Ibland kan man ha ett utbyte som främlingar och det vill jag inte sätta stopp för heller...
Nya vänner är välkomna in i mitt liv när jag orkar och det har jag faktiskt fått under dessa fem år. Ja de flesta är sjuka själva och vi förstår varandra på ett helt annat plan och vi kräver inget från varann.
 
Jag måste ha roligt den lilla tid jag orkar på dygnet för jag har nog med problem själv...
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

me alltid vila

Jag har fått diagnosen ME sedan några år tillbaka, har även Borrelia, Twar, Mycoplasma och Anaplasma + säkert några fler infektioner. Här hoppas jag att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela