Det började bra...
Dagen började så bra för mig idag men sen gick det åt skogen, vill egentligen skriva åt helvete men det finns ju i olika grader och det kunde ha varit värre. Har sovit väldigt dåligt sista tiden så är ju inte så konstigt heller...
Mannen berättade att någon sagt att de hört nåt nytt om ME idag. Vi har ju liksom lärt väldigt många vad ME är här omkring, många vet att jag har det. Tycker det är rätt gulligt i alla fall att någon nämner något även om jag inte känner dem...
Det är så dubbelt för mig att vara öppen om det. Ibland ångrar jag det men så är det något som säger att nej, jag ville berätta min historia och jag ville försöka göra något bra av det. Har varit så ensam i det under så många år. Famlade i ensamhet och en tro att det var psykiskt. Mannen sa för ett tag sen att han aldrig någonsin trott det varit psykiskt. En del tycker säkert att jag är min sjukdom men vet du att jag är ju det också, den är en del av mig, den har stulit mitt liv på så många sätt...
Det är inget att skämmas för att man är sjuk. Jag har så svårt att förstå de som inte vill säga något utan det ska tystas ner. Men vi är alla olika och tur är väl det...
Tycker nedan text är så bra och passar in på mig. Varje dag tränar jag balansen och tänker på det faktiskt...
Bild/text från Situationer
