Varför...
Varför jag valde att vara öppen med min sjukdom beror på flera anledningar...
En är att berätta min historia så de som vill kan läsa och försöka förstå sjukdomen för den är inte lätt att lära sig ens för mig. Hur jag ena sekunden ser frisk ut och nästa orkar jag inte ens stå upp eller vara bland ljud/ljus. Att slippa förklara när man eventuellt träffar någon, de vet redan och då kan man lägga energin till roligt istället för att slösa tid med att prata om sjukdomen...
En annan orsak är att ingen annan skulle behöva känna sig så ensam i sin sjukdom som jag gjort. Jag har ju trott att "det finns ingen som mår som jag gör" och eftersom jag själv hittade min sjukdom på facebook för min husläkare jag haft sen -96 alltid sagt att jag är utmattad eller har utmattningsdepression så är jag också förbannad för han och andra inom sjukvården har gjort mig försämrad. Ingen människa ska behöva gå igenom detta att ha en svår sjukdom men blir intalad att det är endast psykiskt...
Jag skriver inte för att få någon uppmärksamhet eller att någon ska tycka synd om mig överhuvudtaget. Jag har aldrig varit en person som vill stå i centrum och kommer aldrig bli det heller. Jag är en betraktare och är mer introvert. Jag är medveten om att en del säkerligen tycker det är konstigt att jag skriver om detta, jag har fattat det, men nu handlar det inte om dem utan detta är mitt val och min sanning...
Samtidigt tycker jag att det är modigt att vara öppen med det man bär och jag vill vara modig även om jag också i stunder har ångrat mig men då tar jag fram mitt varför...
Ingen ska behöva känna sig ensam i det den kämpar med och sjukdom är inget att skämmas för eller som måste tystas ner. Använd din röst och gör dig hörd, du har all rätt att säga eller skriva precis vad du vill, din historia är också viktig...
