MEalltidvila.blogg.se

Tankar...

Publicerad 2018-11-30 18:06:42 i Personligt,

Ibland har jag inga ord kvar samtidigt som det bubblar i mig och det finns massor att säga fortfarande. Men jag har sagt nästan allt redan, allt som ligger bakom mig. Har skrivit nästan allt som har smärtat och försökt nå ut med min historia och den misshandel jag varit med om, oförståelse och rent av psykisk misshandel...
 
Jag har inte haft någon som lyssnat, ingen har fångat upp mig samtidigt som jag varit dålig på att uttrycka mig och bara försökt bita ihop hela tiden. Har misshandlat mig själv också för att läkarna inte kunde något om min sjukdom...
 
Så mycket har gått fel och hur gärna jag än vill sätta punkt så går det inte. Jag kan inte fly från min kropp eller glömma genom att göra något annat. Känner mig pinsam som lämnar ut mig samtidigt som jag bara vill skrika hur det varit och blivit för mig. Men jag är bara en i mängden, en vanlig människa som förlorat hälsan rätt rejält och alldeles för tidigt...
 
På många sätt är jag levande död och min man har förlorat sin fru och mina barn har förlorat sin mamma, min mamma har förlorat sin dotter, fast jag är fortfarande här men har ingen kapacitet längre till nästan något...
 
Vet du hur det känns att bara vänta på sin död? Det är vad jag gör, inte för att jag vill men jag känner mig väldigt gammal i kroppen så det känns ju som att man kan dö när som helst ibland, speciellt när jag får en krasch. Nej jag är inte varken redo eller förberedd på det, för jag vill bara bli bättre och få leva utan så mycket hinder av sjukdomen...
 
Det finns många sjukdomar, många svåra sjukdomar, jag vet att jag inte är ensam och att människor dör för tidigt. Men för många finns det olika behandlingar att testa och många blir botade också. För en person med ME finns inget botemedel och ofta har du inte ens en doktor som tar hand om dig, kollar prover, följer upp, hjälper dig med olika saker, ger hemsjukvård för att underlätta. Det finns inget skyddsnät alls...
 
 

Vaccin eller inte...

Publicerad 2018-11-30 01:42:00 i Personligt,

Har inget att skriva egentligen, är inte på "skrivarhumör" direkt men den tysta natten är här och jag sover inte nu ändå så skönt att bara skriva trots allt. Har haft en lite sämre dag idag. Sover lika illa som vanligt och dygnet snurrar framåt. Det spelar ingen roll om jag som häromnatten sov extremt dåligt, fick väl ihop max 4 upphackade timmar, då kan man ju tro att jag ska kunna somna tidigare och inte gå framåt. Jo jo inte jag inte. Har verkligen försökt att hålla en normal dygnsrytm men som sagt det går bara inte och jag är så urless på det...
 
För den som tror att det bara är att ställa klockan och hålla samma tider varje dag så kan jag berätta att jag klarar inte det. Min kropp är så förstörd av all sömnbrist och ME:n att det bara inte går...
 
Mannen var och tog influensavaccinet igår och har peppar peppar inte reagerat på det än. Han gjorde det för min skull, för han är ju i stort sett den enda jag träffar. Jag själv kan inte ta det för det innehåller ägg och sedan är jag ju överkänslig mot mediciner och blev ju sämre av pandemrixet. Hade ju influensan senast 2012 och det var mycket jobbigt, fast då var jag ändå lite bättre än vad jag är idag. Tycker bara jag får en liten hostattack numera att det är jobbigt att hosta...
 
Hur gör ni andra med influensavaccinet? 
 
 

FYI...

Publicerad 2018-11-27 00:54:00 i Personligt,

Fick reda på något idag som gjorde mig så otroligt ledsen och det bygger upp en stress i mig som jag inte behöver. Ibland undrar jag hur det kan vara så svårt att förstå eller överhuvudtaget bry sig om mig och min mans situation. Att ha lite medmänsklighet och tänka på andra, på riktigt...
 
Det hände något förra veckan också, två händelser faktiskt, och jag kan inte skriva om något här vad det gäller heller...
 
Jag fattar inte hur vissa människor tänker. Varför frågar ens någon hur jag mår när de inte bryr sig. Och det får bara mig att känna mig som the bad guy liksom...
 
Vet att jag inte borde bry mig om någon av dessa händelser, men detta låg så nära hjärtat och jag tycker inte att jag begär för mycket faktiskt...
 
Just nu så vill jag bara hoppa fram till januari...
 
Och ja, jag fyller jämt nu i december vilket jag inte ser fram emot alls då, men fick en gratis mandeltårta från Maxi, tack men nej tack Maxi, äter jag den så dör jag...
 
Sa jag att jag är född med otur? Är född på årets mörkaste dag och det säger väl allt hur mitt liv blev...
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela