MEalltidvila.blogg.se

Gett upp...

Publicerad 2017-05-31 15:45:00 i Personligt,

Jag har ju gett upp om att få hjälp av sjukvården. Jag förväntar mig ingenting längre och kräver ingenting. Det hoppet är borta. Mina erfarenheter inom vården är mest dåliga...
 
Vet inte hur många gånger min förra husläkare sa till mig att han inte kunde göra mer för mig och slutligen ville han inte ens göra den remissen som ME mottagningen ville ha för han hade inte kunskap eller tid. Det enda han har gjort är att ha gjort mig sämre... 
 
Min man håller ju upp en dialog med en ny VC och de har bokat en timmes möte någon gång nu i juni. De kan ingenting om ME. Jag ska inte vara med för jag orkar inte det. Mannen ska samla ihop all historik om mig från dessa fem åren. De var villiga att hjälpa mig med en remiss till Stora Sköndals ME mottagning så det låter ju ändå positivt. Det är bara det att jag inte orkar åka dit ändå så allt känns meningslöst. 
 
Undrar hur mitt liv hade sett ut utan mannen som är min röst liksom. Usch det vill jag inte ens tänka på...
 
 

Någon...

Publicerad 2017-05-30 20:53:00 i Personligt,

Jag vet att jag inte kan klandra någon och jag vet att jag är ytterst ansvarig själv men ibland önskar jag att NÅGON hade sagt till mig att jag ser att du mår dåligt och du kanske skulle gå till doktorn... Jag hade ingen i min närhet som såg hur dåligt jag mådde och jag tror inte jag klagade så mycket heller i och för sig. Jag hade ju gått i så många år och mått dåligt, dragit in på allt utom måsten och att sjukskriva mig tänkte jag inte göra för jag ville inte ställa till med problem för dem andra på jobbet och jag vet att chefen skulle bli sur på mig och se mig som ett problem återigen. Dessutom så gillade jag mitt jobb väldigt mycket, det hade liksom äntligen blivit bra där för min del. Jag var inställd på att köra på tills jag kollapsade i mitt huvud. Jag tror egentligen inte att någon visste hur dåligt jag mådde, inte ens mannen. Han visste att jag inte mådde bra men inte hur dåligt jag verkligen mådde. Jag hade svårt att själv sätta ord på det...
 
Det var när jag började gå till min kbt psykoterapeut som någon såg hur dåligt jag mådde... Hon var ju utbildad och såg igenom mig ganska fort. Hon fick ju betalt för att lyssna och hjälpa mig. Jag sökte mig till henne för att hantera min fars död och inget annat. Hon såg hur dåligt jag mådde, jag behövde inte ens säga så mycket. Ibland så frågade hon vad jag skulle göra efter den timman jag suttit där och jag svarade att jag skulle gå tillbaka till jobbet. Då suckade hon och skakade på huvudet och sa gå hem istället. Du måste sjukskriva dig...
 
Till slut så lyssnade jag på henne för det var helt ohållbart. Jag började tappa synen mer ofta och yrseln var riktigt jobbig och det var bara ett par av de symptom jag hade. Jag fick mer panikångest också, det var det jobbigaste. Jag började köra bil till jobbet för jag klarade inte att åka tåg längre och buss var uteslutet, det gick rätt ok men hamnade jag i en bilkö eller som det blev en gång stopp på grund av en olycka så fick jag panik. Jag ville bara lämna bilen och springa bort men satt kvar i kön och hade värsta panikångesten, ringde mannen med darrande händer och jag visste knappt hur jag skulle ringa först, värsta hjärtklappningen och jag fick försöka koncentrera mig på andningen, det var svårt. Jag ville bara springa... Jag hatade att vara stilla och trängd... 
 
Jag är tacksam att någon till slut såg mig och sa till mig på skarpen att jag måste vila och att det kommer ta tid...
 
Då visste vi inte om att jag hade ME utan trodde det var utmattning och ja sedan har det hänt mycket...
 
 
 
 
 
 
 

Att vara en ME mamma...

Publicerad 2017-05-29 10:58:00 i Personligt,

Då det har varit mors dag så satte det igång lite tankar hos mig. Hurdan mamma har jag varit... Jag vet att jag har varit överbeskyddande för jag har varit så otroligt rädd om mina barn. Mamma instinkten har varit väldigt stark på gott och på ont. Det viktigaste i mitt liv har varit att vara mamma och jag är så tacksam att jag fick bli mamma till två barn.
 
Jag hade gärna haft ett barn till men det blir inte alltid som man vill här i livet och jag är tacksam för mina två barn som jag fått. Jag har aldrig trott att min kropp skulle klara en tredje graviditet. 
 
Att de fick en sjuk ME mamma under hela sin uppväxt har säkert satt sina spår i dem, eller rättare sagt så vet jag det. De har i och för sig inte vetat om hur sjuk jag varit egentligen utan det var när det inte gick att dölja längre och då var de 15 och 17 år. Tror inte de minns så mycket från år 2003. Jag tror de vande sig vid att ha en "trött" mamma på något sätt och jag har försökt att inte belasta dem med mina problem så gott jag har kunnat. Jag har också gjort misstag men vem är perfekt... 
 
Har i alla fall försökt att göra det bästa jag kan för dem som är mitt allt. De två kommer först sedan mannen, det har jag alltid sagt... 
 
Min lille son tycker inte om att veta att jag fick ME när jag hade han i magen. Precis som att han tycker det är hans fel. Det är det ju absolut inte alls. Jag hade aldrig velat vara utan honom men jag hade gärna sluppit bli sjuk. Men inget är hans fel såklart! Min för tidigt födda son det är ett mirakel att du föddes frisk ur en sjuk mammakropp!
 
Däremot är det många andras fel och okunskap som gjorde att jag inte fick min diagnos i tid och istället fått massa felbehandlingar som gjort mig sämre i sjukdomen...
 
Jag hade önskat att mina barn fått ha en frisk mamma hela tiden istället för en sjuk mamma. Jag hade alltid tänkt att jag skulle lära dem köra bil en gång i livet men så blev det aldrig. Jag gick kursen på bilskolan i alla fall... Jag önskar att vi hade kunnat resa någonstans tillsammans och när jag väl hade råd så kunde jag inte... 
 
Livet blir väl aldrig helt som man tänker sig men att det skulle bli så här för mig kunde jag aldrig tro...
 
Men många kvinnor som har ME kan inte få barn ens och då är jag så otroligt tacksam över mina barn...
 
<3 Jag älskar er för alltid och för evigt mina hjärtan <3
 
 
Mitt favoritkort på dem sen de var små. Hämtade den lille till min säng där den store precis vaknat så vi alla tre skulle vakna till och de där två bröderna bus började skratta så gott att jag var tvungen att hämta kameran för att föreviga denna stunden till ett minne. Det var även just då jag började må lite bättre i min ME efter den jobbiga graviditeten och förlossningen. Jag var inte frisk men då klarade jag av att ta hand om båda mina pojkar hemma själv. 
 
Idag är båda unga vuxna killar och jag är så stolt över båda två men de är mina barn för alltid i mammahjärtat <3
 
 
 

Om

Min profilbild

me alltid vila

Jag har fått diagnosen ME sedan några år tillbaka, har även Borrelia, Twar, Mycoplasma och Anaplasma + säkert några fler infektioner. Här hoppas jag att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela