MEalltidvila.blogg.se

Det lilla jag har...

Publicerad 2018-11-17 13:45:14 i Personligt,

Det enda stället jag syns på är här. Här kan jag skriva vad jag vill men bloggen handlar främst om hur det är att ha svår ME eller ME överhuvudtaget. Jag försöker sätta ord på det med de ord jag får fram om min svåra vardag. Det är mitt sätt att kunna vara med i något sammanhang överhuvudtaget för allt annat har sjukdomen tagit ifrån mig...
 
Mest känns det som att jag upprepar mig, men det är som det är, det händer ju inte så mycket annat i mitt liv utan allt handlar om att överleva just den dagen och kämpa vidare hela tiden. Det är min verkliga vardag jag försöker beskriva...
 
Jag får aldrig paus eller semester från sjukdomen. Är hemmabunden sjukpensionär och måste vila mest hela dygnet fortfarande. Längtar till ett friskare liv varje dag och kämpar med det jag kan för att försöka må bättre då det inte finns något botemedel. Min terapi och ventil är här och betyder så mycket för mig...
 
Jag har tappat hoppet eller lagt det vilande om att bli bättre fast jag försöker varje dag och kämpar ändå...
 
 

Överkänslig mot kemikalier...

Publicerad 2018-11-14 14:21:45 i Personligt,

Ska berätta om något som jag själv knappt förstår, eller jag förstår det inte alls än. Mannen har börjat måla och tapetsera i en hall här hemma och han har haft plast upptejpat för att hålla det lite skyddat för min skull. Jag har reagerat på dofterna från spackel, färg och lim. Först var det bara att det sved i ögonen och lite huvudvärk sedan blev det värre. Kunde inte stå upp, allt var jobbigt, att prata, att titta, att äta, det kändes som en rejäl ME krasch utan orsak. Detta hände vid tre tillfällen innan vi började fatta att det kan vara kemikalierna i luften jag reagerar så starkt på. Har nu fått hålla mig så långt borta från detta som möjligt och vi vädrar så mycket vi bara kan så det är rätt kallt i huset...
 
Har sedan jag blev sjukare i ME:n också blivit väldigt doftkänslig, typ extremt. Reagerar mot sånt jag tidigare inte ens direkt tänkt på som blivit direkt obehagliga. Kan inte använda vilka rengöringsmedel som helst längre sedan länge. Min nya Eloped stinker med fast den har jag ju inte orkat använda ändå och den står ju i garaget...
 
Samma lika är det med lök, kan inte vara i samma rum när någon äter gul eller röd lök, det svider i ögonen och så får jag huvudvärk direkt. Spelar ingen roll om den är rå eller tillagad, det går bara inte. Så var det aldrig innan men fick matallergi mot lök under 2012 när jag blev sjukare. Fast att inte ens klara att ha det omkring mig är ju helt märkligt bara...
 
Blir också sjukare av cigarettrök, det behövs bara lite så kan jag krascha av det. Men det är enklare att undvika fast vissa lär sig aldrig när de hälsar på mig och de förstår inte hur dålig jag blir av det...
 
Så är status nu att vi sitter i ett hus som behöver renoveras men hur fasiken ska det gå till. En käftsmäll till på det psykiska planet...
 
Det känns som att jag inte får plats i livet längre och snart blir jag väl elallergisk uppepå allt annat med och då ger jag upp om det händer, på sant...
 
Varför ska allt gå emot mig, varför klarar inte min kropp detta. Jag fattar ingenting! Det enda jag fattar är att jag inte vill ha det så här...
 
Ska svara på era kommentarer framöver när jag orkar, har inte glömt, det har bara varit så jobbigt sista tiden... 
 
Kram 
 
 

Känner mig värdelös...

Publicerad 2018-11-12 14:47:36 i Personligt,

Som jag har skrivit så många gånger så har jag ju tappat bort mig själv och känner att jag inte kan tillföra någon något längre...
 
Hade alla dar i veckan gått till det mest tråkigaste jobbet utan att blinka bara jag hade varit bättre...
 
Jag har tappat bort mig själv och det lilla självförtroendet och självkänslan jag hade är borta sedan länge. Känner mig helt totalt värdelös på riktigt...
 
Det är så mycket jag skulle vilja göra men det enda jag kan göra är ingenting i stort sett. Jag är glad för att jag kan skriva av mig här och jag är glad för allt stöd jag får genom bloggen...
 
 
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela