MEalltidvila.blogg.se

Fem i rad...

Publicerad 2018-09-22 04:44:21 i Personligt,

Jag är sååå lycklig för jag har fått sova fem timmar i rad utan att vakna. Detta har inte hänt på åratals åratal. Hoppas så att detta inte var en märklig engångshändelse som händer vart tionde år bara...
 
Är så rädd att jinxa mitt sömnflyt i och med att jag skriver om detta men äsch sånt där kan jag inte tro på. Fast imorgon kanske det låter som vanligt igen med insomnia och sömnstörningar från helvetet för det är ju liksom min vardag. För att inte tala om min rullande dygnsrytm som snurrar framåt hela tiden. Jag jobbar på att få den att stanna varje gång jag är i rätt dygn, fast som läget varit med att jag inte kan sova så sover jag när jag kan annars dör jag av sömnbrist...
 
Men jag är så lycklig över dessa fem timmar i rad, trodde aldrig det skulle hända mig någonsin igen...
 
 

Biverkningar...

Publicerad 2018-09-19 02:45:06 i Personligt,

Det är över tre veckor sedan jag slutade med min blodtrycksmedicin. Håller koll på trycket här hemma och mannen har lämnat in en rapport till min doktor för koll. Hoppas jag slipper äta den mera. Läste lite mer noggrant på biverkningarna och det verkar som att jag har 2 eller 3 och de vill jag inte ha tillbaka. Ibland är det svårt att veta om det är en biverkning eller om det är ME:n faktiskt men man kan inte skylla allt på ME:n...
 
Jag brukar inte lusläsa biverkningar på mina mediciner just för att jag då tror att jag kan inbilla mig, utan jag undviker dem helt. Jag har ju blivit intalad att jag varit frisk hela tiden fast jag inte har varit det och det har gjort detta med mig. Är så van och har intalat mig själv hela tiden att jag bara inbillar mig och sedan stängt av. Lite svårt för andra att förstå säkert, men det spelar ingen roll...
 
Jag råder alla att läsa på om biverkningarna, gör inte som jag. Det är ju också så lätt att säga att "du får det om du läser på det", jag tror det är riktig bs. Kunskap är alltid det bästa...
 
Allvarligt talat är jag rätt rädd för alla biverkningar. När jag förut åt antidepp och bytte sort i två veckor så gick jag inte bara upp 10 kg utan blev också personlighetsförändrad, jag blev väldigt arg, tappade kontrollen och fort gick det. Det var hemskt för jag kände inte alls igen mig själv och bytte snabbt tillbaka till den andra fast jag inte mådde bra av den heller...
 
Mediciner är bra så länge de fungerar och inte ger för svåra biverkningar. Ibland har man heller inga andra val så att säga utan att man måste men det gäller att vara uppmärksam om något förändras över tiden, det kanske går bra ett tag men så förändras något. Jag som är medicinkänslig borde ju fattat detta för längesedan men jag skyller på att jag inte orkar tänka hela vägen och det är sant...
 
Så håll tummarna för att mitt blodtryck håller sig inom gränserna...
 
 

Jag vet precis...

Publicerad 2018-09-17 16:55:18 i Personligt,

Jag känner mig ofta bortglömd och osynlig. Min telefon är nästan lika död som jag, alltså rätt tyst. Mycket på grund av mig själv då jag inte orkar hålla kontakten. Men det finns ju andra sätt att visa ifall man bryr sig, eller hur. Försöker att inte lägga någon energi på det men ändå tänker jag på det ibland. Jag orkar inte med messenger heller, fast där är det med rätt tyst, eller rätt dött för jag tar sällan kontakt med någon och då blir det samma tillbaka. Viljan finns men min energi räcker inte till...
 
På tal om min mobil så tycker jag det är skönt att den är tyst, det dränerar mig väldigt fort att prata/lyssna/svara. Andras mobiler kan stressa mig enormt mycket, speciellt om de har högt ljud på. Min mans mobil är det rätt bra fart på med både samtal och mess och det stressar mig så mycket. Jag vet inte varför det är så...
 
Men ändå så saknar jag det, att kunna orka vara en del och hålla i kontakten med de man vill. Jag förstår ju att en del har glömt bort mig eller så är de rädda att störa, jag vet inte. De kanske inte ens vill...
 
Det är tur att jag har bloggen, här får jag ju mycket stöd så ska inte klaga för mycket. Jag vet precis vilka som stöttar mig och jag är så tacksam att du inte har glömt bort mig, så TACK från mitt hjärta att du fortfarande ser mig...
 
Och nej, ingen behöver nu känna sig tvingad att skicka ett mess någonstans bara för att jag skrev detta...
 
 
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela