MEalltidvila.blogg.se

Akutsjuk natten till 21 februari...

Publicerad 2024-03-28 18:54:03 i Personligt,

Jag blev akut sjuk för över en månad sen. Hämtad med ambulans mitt i natten med smärtor som jag aldrig tidigare upplevt och visste inte vart jag skulle ta vägen, trodde jag skulle dö i soffan. Hade en jättebra ambulanssjukskötare och han fick in en nål i armen med morfin som efter en stund tog av det värsta av smärtan. Förstår inte hur han ens såg något i vårt mörka vardagsrum och allt jag kommer ihåg av han är hans tatuerade armar.
 
Har fått uppleva nästan alla mina fobier och genomgått två operationer på grund av komplikation...
 
Det hjälpte inte heller att jag två dagar innan det hände hade drömt att jag skulle dö.
 
När jag var liten vart jag sövd och blev skrämd under sövningen så har haft ångest inför att eventuellt bli sövd. Mötte fantastiska team på narkos och hade en bra första sövning, den andra var lite annorlunda men då jag inte var lika rädd så gick den också bra. Det sista jag sa var att jag ville överleva innan jag somnade, båda gångerna. Så min dödsångest har varit på topp...
 
Var inlagd i två omgångar. Kom hem en natt och fick rätt hög feber så tillbaka igen, mådde inte bra när de skickade hem mig så förstår inte varför de gjorde det. Var inlagd 12 dagar totalt och ett tag trodde jag inte att jag någonsin skulle komma hem igen...
 
Jag vet nu också att jag är svårstucken och har fortfarande kvar blåmärken på armar och händer, det i sig var en stress också. Har haft dränage, slangar i båda armarna, intravenös penicillin, morfin, alvedon. Är så tacksam att jag klarade av penicillinet (haft penicillinchock tidigare i livet), morfinet fick jag sedan märkliga biverkningar av kanske i kombination av att jag knappt sovit.
 
Jag hade bukspottskörtelinflammation på grund av stopp från en gallsten i gallgången, hade massa stenar i gallan så den är borttagen, dock var den inte inflammerad. Och så hade jag höga levervärden. Jag dricker inte alkohol eller äter några smärtstillande men de sa att levern mår dåligt när gallan och bukspottkörteln mår dåligt. De sa att jag kan ha gått med detta i flera år för jag har haft riktigt ont tidigare men då släppte det och jag sökte inte vård pga covid. Alltså jag trodde jag hade en svår magkatarr och känner mig riktigt dum i huvudet nu...
 
Tydligen är det mer en kvinnosjukdom och hormoner är inblandade när det gäller gallan, men jag är lite osäker. Annat som påverkar är om det finns i släkten, övervikt, stillasittande och jag har check på alla. 
 
Kan säga att jag mött fantastisk personal där man känner att de verkligen är på rätt ställe. Allt ifrån ambulanspersonal, narkosteamen, mr-personal, sjuksköterskor, undersköterskor, de som är under utbildning och givetvis massa läkare. Men tyvärr en del dåliga som tar över, stressen, dålig information, att de skickade hem mig fast jag mådde dåligt första gången och nya läkare hela tiden...
 
De har säkerligen tyckt jag varit en jobbig patient med alla mina frågor.
 
Det första mannen gjorde när vi kom hem var att förbereda ifall jag var tvungen att åka in igen. Att väskan med det mest nödvändiga och kläder att hoppa i och sen bara kunna dra ifall jag skulle bli dålig igen. 
 
Det var inte mycket med mig när jag kom hem, allt jag gått igenom, sömnbristen och oron. Det har varit tufft. Jag är fortfarande svag men blir lite bättre dag för dag. Behöver gå några mil för att smälta allt som jag gått igenom nu bara...
 
 
 
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela