MEalltidvila.blogg.se

Jobbig dag...

Publicerad 2018-10-29 23:50:00 i Personligt,

Igår hade jag vaknat så många gånger under natten att en dusch var omöjlig. Idag trodde jag att det skulle gå men jag tog helt slut i duschen och var tvungen att lägga mig ner på golvet för jag orkade varken sitta eller stå, mådde illa och det kändes som att jag skulle svimma. Med balsam kvar i håret och rengöring i ansiktet öppnade jag dörren och bad mannen komma, tror jag stod typ dubbelvikt och var på väg mot golvet. Han hann fösa ihop badrumsmattorna och lägga en handduk innan jag drattade ner flämtandes. Tror jag fick ett blodtrycksfall men vet inte säkert. Vi kollade blodtrycket efter en stund och det var ok då, fast då mådde jag redan lite bättre...
 
Kunde sedan sitta och duscha av mig resten och efter det satt jag länge på pallen innan jag kunde göra mig klar. Har sedan bara varit i soffan som vanligt. Känner mig svagare än normalt fortfarande och sov en stund tidigare i soffan vilket jag inte brukar göra...
 
Mannen blir typ livrädd, jag ser hans skräck och även de ledsna ögonen. Jag får helst inte ropa hans namn högt får då går hans alarmklocka igång och han vet att något är fel med mig. Igår råkade jag göra det när jag såg en stor spindel och då fick han ju panik tills han såg att jag mådde ok. Han är liksom nästan alltid redo och jag har ju väckt han någon gång när jag mått dåligt med att ropa hans namn. Idag orkade jag inte ropa, han var rätt nära, hade nästan nyss varit och frågat hur det gick för mig i duschen. Sa att det var ok fast jag egentligen inte var det, men jag är så van och sedan blev allt snabbt värre helt plötsligt då...
 
Vi pratade lite djupt ett tag, typ om orättvisor och att det inte finns någon Gud för varför skulle han låta så många lida. Jag tror allt bara handlar om tur eller otur. Tror inte på andevärlden heller just nu, tror inte förräns jag blir överbevisad. Och jag har sagt till mannen att märker han ingenting efter att jag har dött så finns det inget...
 
Häromnatten hade jag en jobbig dröm där jag blev ledsen över min sjukdom och blev ledsen ända in i märgen, grät i sömnen, då var det någon som väckte mig, två gånger tryckte något på min arm, första gången vaknade jag och andra gången blev jag livrädd och klarvaken, tog upp ögonmasken men såg inget. Det kändes som att någon inte ville att jag skulle gråta i sömnen. Har funderat mycket på detta men jag drömmer väldigt mycket och väldigt levande så tror ändå bara att jag drömde allt...
 
 

Om du bara visste vad "trött" jag är...

Publicerad 2018-10-28 15:48:07 i Personligt,

Jag tycker inte om att använda ordet trött för att beskriva hur jag mår, försöker undvika det. De som är friska förstår inte och tror att jag bara är lite trött eller lat. Jag är inte lite trött eller trött, jag är helt okapabel att göra vardagliga normala saker som andra tar för givna. Tror inte jag varit så lat heller i mitt liv men sjukdomen har ju varit med mig sedan jag var 27 så många har nog säkert sett mig som lat. Speciellt när jag inte orkat arbeta 100% också, jag har heller inte varit sjukskriven den delen fast jag borde varit det. Men det har ju varit omöjligt när läkarna inte haft kunskap om min sjukdom...
 
Så jag är inte trött på det sättet att om jag skulle lyckas sova så mår jag bättre, nej jag mår konstant dåligt och det är kroniskt, det vill säga att det inte går över...
 
Jag är inte trött även om jag säger det, jag är helt och fullständigt utmattad oftast. När jag mår som allra sämst får jag ta av alla mina krafter att ställa mig upp och gå till toaletten, varje steg och att bara stå upp är extremt krävande...
 
Så jämför inte din normala trötthet med mig och min sjukdom...
 
Vi med ME försöker få bort stämpeln där de kallar vår sjukdom för kronisk trötthet. Det är ett enormt missvisande namn på flera plan och har gett många förutfattade meningar...
 
Om du bara visste hur det är att ha ME, då skulle du aldrig säga att vi är alla lite trötta...
 
 

Rotlös...

Publicerad 2018-10-26 00:33:00 i Personligt,

Har bott här i tre år nu och känner mig inte alls hemma här än. Inte lär det bli bättre heller om jag aldrig får må bättre. Det är också jobbigt att bo 10 mil enkel resa från sina barn när jag inte själv bara kan åka till dem som jag känner för, då jag blir så dålig av att åka bil. När vi flyttade hit så trodde jag att jag skulle kunna åka en gång i månaden och hälsa på mina barn men det har bara blivit en eller två gånger på grund av att jag blivit sämre i ME:n. Min ena son har bott här i omgångar så vi har setts lite mer, men snart har han egen bostad och då kommer han inte hit heller...
 
Jag flyttade hit för min mans skull så han skulle slippa pendla mer och jag känner ingen här och jag orkar inte umgås med andra ändå så det är en svår situation för mig. Under stora delar av året jobbar han väldigt mycket och han har mer tid över en viss period men är aldrig helt ledig som alla tror och jobbar mer än heltid utspritt över hela året. Behöver jag säga att jag är trött på hans jobb men det är hans val och inte mitt...
 
Allt hade varit annorlunda om jag hade varit frisk och kunnat arbeta och umgås. Jag känner mig så ensam på en främmande plats och väntar hela tiden på att mannen ska komma hem...
 
Jag trivs i huset men det är mycket att renovera och jag kan ju inte göra någonting själv, det är en stress i sig också då jag vill ha det fint omkring mig och älskar inredning. Ser allt jag skulle vilja fixa men är fast i min sjuka kropp. Kan ju inte ens städa. Att anlita hjälp kostar skjortan och jag lever på sjukpension...
 
Börjar få en hemlängtan men vet inte vart mitt hem egentligen är...
 
Har flyttat mycket under mitt liv så det är jag ändå van vid, men detta har jag ju aldrig upplevt förut och det är inget jag kommer vänja mig vid, så mycket vet jag...
 
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela