MEalltidvila.blogg.se

Rörd...

Publicerad 2017-07-30 07:07:58 i Personligt,

Jag blev så rörd, fick tårar, lite stum och förvånad av alla de fina kommentarer jag fick på mitt förra inlägg. Det är så jag nästan skäms lite. Ibland blundar jag med ena ögat och skumläser och har som tur är varit förskonad från hatkommentarer som jag vet andra ME-bloggare får. Skäms för att jag liksom tar plats och ber om uppmärksamhet med min sjukdom, fast jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, det är inte därför jag skriver och det tror jag du som läser vet. Jag kommer också svara på alla kommentarer framöver, det tar ju bara lite tid ibland. Vill förtydliga att jag inte tänker så där om andra sjuka utan det är bara jag som är väldigt hård mot mig själv...
 
Som mannen skrev så betyder det jättemycket för mig att få kommentarer, men känn aldrig något tvång. Jag förstår att era ord också tar slut att peppa mig med...
 
Många av er som skriver är ju själva sjuka också och det är givande för mig att höra hur ni tänker och vad ni har upplevt, TACK för att ni delar med er <3.
 
Varför är det så lätt att vara dum mot sig själv och tänka tankar man aldrig skulle säga till någon annan men man säger det till sig själv... Det kan vara min ångest som talar, förmodligen är det det...
 
Jag har alltid haft lätt att ta åt mig, rädd att göra fel, rädd att någon blir arg på mig, ta på mig skuld, orolig för vad andra säger och tycker... Det betyder egentligen ingenting, ingenting alls. Jag har alltid önskat att jag vore trygg, lugn och stark i mig själv. Har nog alltid varit rätt lugn utåt men haft det jobbigare på insidan så att säga, det har inte synts utåt. Jag har aldrig haft en bra självkänsla tyvärr och sjukdomen gör det inte bättre utan tvärtom...
 
Har funderat på att göra en vlog här i bloggen men vågar inte det. Att jag skriver är rätt modigt för att vara jag och jag skulle egentligen varit helt anonym men det blev lite fel med upplägget samtidigt så kan det vara bra för de anhöriga som vill veta hur jag verkligen mår, de kan bara läsa här och stötta mig här om de vill...
 
Därför har jag heller inte några kort på mig själv i bloggen men det kanske kommer om jag blir modigare om några år... Jag lånar bilder från facebook eller nätet och jag gör säkert fel med det fast jag orkar inte bry mig heller. Då får de klaga i så fall, jag gör åtminstone inte om bilderna eller texterna eller sätter dit mitt namn liksom som en del andra gör.
 
Som texten lyder här nedan, det vill jag uppnå...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det ständiga ifrågasättandet...

Publicerad 2017-07-29 01:04:00 i Personligt,

Det känns aldrig som att jag gör tillräckligt mycket för att bli bättre/frisk. Det där jagandet i huvudet på att hitta någon lösning, den tar aldrig slut. Ibland, läs oftast, känner jag mig värdelös och att det är mitt egna fel att jag är sjuk, att om jag bara kan gå ner i vikt så kommer jag må bättre. Jag är verkligen inte snäll mot mig själv...
 
Att min allergi, matintoleranser och histaminintolerans förstör möjligheten att någonsin bli bättre. Äter jag tillräckligt nyttigt. Jag tänker fortfarande knäppa tankar om att ME kanske inte finns och jag bara är totalt utbränd. Sa det till mannen igår kväll och han förklarar för mig, det jag egentligen vet, men jag snurrar in i fel tänk. Logiskt så vet jag ju att det inte är sant efter allt jag har gått igenom. Jag känner mig ofta dum i huvudet och orkar inte tänka hela vägen och kan inte tänka klart...
 
Jag har tappat bort mig själv rätt mycket på många sätt. Saknar mitt gamla liv så mycket att tårarna rinner när jag tänker på det. Det kommer aldrig gå över... Inte för att jag var helt frisk då heller men jag hade mycket mer liv i alla fall. 
 
Inatt trodde jag nästan att de skulle hämta mig, hade ett längre vaknande och fick upp sången pärleporten, av alla låtar, den är inget jag brukar sjunga, satte på meditationen och somnade sedan om och såg två änglar sväva framför mig... Det är helt sjuk, jag har en jukebox i huvudet med kristna låtar tydligen. Kan jag inte få beställa lite Håkan istället eller helst vill jag faktiskt slippa den där jukeboxen helt. Knäppa hjärna, men slapp ju en till mardröm i alla fall...
 
Borde ha nedan text som ett mantra...
 
 
 

En önskedröm...

Publicerad 2017-07-28 02:07:00 i Personligt,

Jag har börjat få upp en tecknad serie i mitt huvud, ja serie är väl inte rätta ordet, tecknade bilder är nog rättare beskrivet. Jag får upp en tecknad bild på en tjock rund gubbe (det är jag) som öppnar magen som en jackas blixtlås och ur hoppar en smalare gubbe, lämnar skalet från den sjuka kroppen och springer iväg, (det är jag som frisk)... Jag vinkar inte hej då, jag bara springer fort som fasiken utan att se mig om...
 
Det är min speedade hjärna som hittade på detta häromnatten när jag försökte sova och nu har den dykt upp lite titt som tätt...
 
En önskedröm fast jag var vaken...
 
 

Om

Min profilbild

me alltid vila

Jag har fått diagnosen ME sedan några år tillbaka, har även Borrelia, Twar, Mycoplasma och Anaplasma + säkert några fler infektioner. Här hoppas jag att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg! <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela