MEalltidvila.blogg.se

En rik släkting eller nåt...

Publicerad 2018-07-30 16:31:00 i Personligt,

Jag bröt ihop lite idag, ja ibland gör jag det bara. När verkligheten gör sig påmind i min egna lilla värld. Ringde ett samtal då jag fått ett brev och bara genom detta samtal blir jag så påmind om mitt förra liv med jobbet att jag började gråta för jag saknar det livet sååå mycket...
 
I detta märkliga brev från Handelsbanken i Kalmar stod det;
Vi på Handelsbanken kontaktar dig då det finns engangemang kvar efter Inga Larsson Dödsbo. Vänligen kom in på kontoret så ser vi till att alla engagemang som finns i dödsboets räkning avslutas och eventuellt fördelas ut...
 
Jag känner ingen Inga Larsson och tänkte att detta är brevet alla väntar på. En avlägsen släkting eller en knäpp galen tant med massa miljoner som vill skänka de till mig... 
 
Nej så var det inte tyvärr...
 
De hade fel namn på utskicket och allt gällde min fars dödsbo. Det fanns en fond och ett konto som fortfarande låg öppet. Jag hänvisade det till advokaten på Kronan som aldrig verkar slutföra dödsboet. Det blir aldrig slutfört på grund av att min fars fru inte redovisar huset i Thailand och inte går att nå, så det lär väl aldrig bli klart.
 
Men det var både roligt och ledsamt alltihopa. Jag drömde en stund om vad jag skulle göra med en massa pengar så fick lite tidsfördriv efter att jag brutit ihop...
 
Jag tänker på alla som fasar för att gå till sitt jobb nu efter semestern. Gör inte det, var glad att du är frisk och kan jobba och trivs du inte där så finns det andra jobb att söka. Du är frisk, du är fri om du bara visste vad glad du kan vara...
 
 

Besök, bra dag och inbrott...

Publicerad 2018-07-29 11:27:49 i Personligt,

Nu har det gått fem dagar sen jag skrev sist och det har hänt en del både positivt och negativt. Fick oväntat besök av min mamma med man och hund vilket var trevligt. När de kom under eftermiddagen så träffade jag dem inte första kvällen på grund av att det var min natt just då men dagen efter så fick jag träffa dem. Vaknade och kände att det inte var någon bra dag alls men det gick rätt bra ändå. Kraschade bara en gång lite och inte så hårt och fick då gå undan. Vill ju inte gå undan när jag väl får träffa någon annan än mannen då det är så kul. Men jag låg eller satt mest i soffan och blev servad annars som vanligt fast med sällis...
 
Efter den dagen så hamnade jag väl i adrenalin för jag kunde då inte somna förrän kl 1 på natten så mina timmar förskjöts från typ 19-20 till fler timmar på en gång. Mitt dygn behöver inte snurra sååå fort...
 
När jag vaknade dagen efter runt 7 så hade jag sovit rätt dåligt, värmen gör det värre men jag svettas och fryser om vartannat som vanligt ändå. Fick frukost av mannen och sedan tog jag en välbehövlig dusch. Kändes inte så kul att ha besök och inte vara nyduschad i håret men så vart det. I alla fall så när jag duschade så kände jag mig så väldigt pigg, inga tunga ögon och klar i huvudet som jag inte känt ja OM någon gång sedan allt tog tvärstopp. Denna glädje jag kände i mig för detta är svår att beskriva. Jag sjöng högt för mig själv men så kom jag på att sluta då det kan dra ur min energi, måste ju tänka på det. Men jag kände mig som nästan frisk för en stund. Efter duschen fick jag inte någon krasch alls men visst fick jag sitta en stund och vila ändå på duschpallen innan jag kunde smörja in mig och efter det klä på mig. Fick ingen efterkrasch heller, hallelujamoment...
 
Jag mådde så bra så vi tog oss ut i trädgården en kvart. Jag åkte min scooter runt huset och satt i den för att få sol på mig. (Ja vi har köpt en egen scooter till mig, ska ta bild någon dag så ni får se. Så skönt att ha en alldeles egen och riktigt bra är den och ny, mannen bara köpte en till mig för han såg ju hur det påverkade mig när de tog ifrån mig den från stjälpmedelscentralen).
 
Jag hade en sådan bra dag som jag inte haft på jag minns inte när...
 
Det svåra med denna sjukdomen är att jag vet inte hur länge jag får må bra. Från en sekund till en annan kan det svänga rejält och jag brukar inte ha bra dagar direkt alls men plötsligt hände det...
 
Natten som kom så sov jag för lite igen och det var jobbigt. Vaknade och var väl mer som det brukar vara. Under dagen så fick jag reda på att det skett ett inbrott hos en granne under veckan fast de har larm på huset. Mannen hade upptäckt det och ville inte berätta för mig först för då får jag ännu svårare att sova. Vi har larm på huset men under veckan som kommer nu ska vi ha det på alla fönster och dörrar. Och vi ska ha varsin golfklubba i våra sovrum till försvar, synd jag inte har kvar min snygga rosa driver. Blir man galen på hur mycket knäppt folk det finns eller...
 
Det var inte så konstigt att mannen kom hem på fem röda när jag messade under veckan att jag hörde ljud i huset men det lät nog bara på grund av värmen och jag vart glad att han kom hem, men tänkte inte mer på det...
 
Just för att jag fick reda på detta inbrott igårkväll så sov jag ännu sämre, fick kanske ihop 4 timmar och jag hoppas kunna hålla mig vaken under dagen nu i alla fall så det inte blir helt galet...
 
Ja det var lite från tre av dessa fem dagar. Hoppas du som läser haft det så bra det går, vill du så berätta gärna hur du haft det...
 
 

En timme i taget...

Publicerad 2018-07-24 09:38:00 i Personligt,

Det är jobbigt att vara ensam och må sämre. Även om ingen kan göra någonting för att det ska bli bättre så är det i alla fall inte kul att vara ensam. Så är det för mig just nu, jag mår rätt dåligt men skriver här för att försöka tänka på något annat. Egentligen vill jag inte berätta detta för vill inte stressa mannen mer än vad han redan är, vet att han gör allt han kan för mig. Ibland vill jag inte heller berätta riktigt hur jag mår för då blir han bara oroligare och det är inte bra. Han har fullt upp med allt och lite till och tror ingen mer än jag frågar hur han orkar...
 
Det kan inte vara enkelt att stå bredvid sin sjuka partner och se hur personen lider varje dag och alltid måste vara den starke...
 
Men jag tar en timme i taget idag...
 
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela