Mitt annorlunda liv...
Känner du också så, du som är hemmabunden i vilken sjukdom som helst... Att man är helt utanför själva livet utan att du vill...
Ibland är detta overkligt, speciellt när jag tänker på det. Livet, dagarna, veckorna, månaderna, åren går men jag är kvar på samma ställe hela tiden, innanför dessa väggar, orkar inte delta, orkar inte hålla kontakt, det är inte jag men ändå är det så att jag måste finna mig i det fast jag inte vill...
För att överleva och inte gå under helt så har jag framtidsdrömmar, något vaga men de finns där. Vad gör du för att klara av det?
