Väck mig när det är över...
Jag vill bara få vakna upp från denna levande mardrömmen, vakna upp till ett bättre mående och få mitt liv tillbaka. Hur många gånger har jag inte skrivit det...
Kan inte fatta att jag fick denna helvetesskiten rent ut sagt, jag kan inte fatta det. Kommer aldrig acceptera det, inte i detta stadiet i alla fall...
Snart tappar jag det, så känns det ibland, att jag är på gränsen till att tappa det helt.
Mina ord är meningslösa, obetydliga, gnälliga och negativa, de lyfter inte någon, allra minst mig själv. Ingen kan säga något till mig som hjälper, det finns inget kvar att säga som inte redan sagts...
Att vakna upp och se varje dag, vecka, månad, år gå förbi och inte kunna vara med i livet är nästan helt meningslöst och det bryter ner mig mer och mer...
Om någon först kunde söva mig och sedan väcka mig när det är över istället...
