Den där viljan...
Ibland tänker jag på hur mycket jag har försökt att bli bättre, hur jag har kämpat. Jag kunde ha lagt mig i soffan och kollat film hela dagarna och inte försökt. Nu tror säkert många att det är det jag har gjort men de som vet vet och de som läser här vet också...
Jag var väldigt noga med att hålla mina rutiner och med facit i hand skulle jag aldrig gjort det. Jag skulle bara ha lagt mig ner i soffan och låtit mig vila, utan krav och utan måsten...
Önskar så att jag vore en mer lat person och tillåtit mig vila utan att få skuldkänslor. Jag skulle bara skitit i att stiga upp egentligen. I början på min sjukskrivning minns jag det som att jag vägrade lägga mig i soffan under dagarna, det fanns liksom inte för mig, hade inte ens på tv:n. La mig bara i sängen när jag inte förmådde att stå eller sitta längre. Jag satt ofta i köket när jag vilade, även när jag hade ont eller var trött mellan någon tvätt eller om jag lagade någon lätt mat om inte mannen var hemma, för jag orkade inte mycket annat...
La all min ork till att promenera då det ingick i rutinen tills min psykoterapeut sa till mig att jag måste sluta. Mannen har också haft dåligt samvete över att han drog ut mig och manade mig att gå så fort jag kunde via någon app som klockade oss och jag gjorde så gott jag kunde tyvärr men jag hatade det. Jag gick själv också med mina gåstavar och musik i öronen...
Jag hade en enorm vilja att bli bättre, det kan ingen ta ifrån mig...
Jag orkar inte sitta i köket eller vid finbordet idag, bara korta stunder ibland när jag vill äta tillsammans med mannen om det är något speciellt då han har lagat något mer gott och om jag har tur så går det då, det är inget som går att planera. Ofta måste jag stödja huvudet med någon hand när jag sitter där. Jag kan varken typ gå eller ens sitta på vanlig stol längre utan att påverkas...
Så de som säger att detta handlar om någon vilja, de har inte ME och har inte haft det heller om de inte tillhör de där 3-5 % eller vad det är som blir friska och sedan tror det handlar om viljan ändå. Men för mig kommer det aldrig handla om viljan ifall jag skulle bli bättre, det skulle bara handla om tur och den där turen är aldrig på min sida...
