MEalltidvila.blogg.se

Rotlös...

Publicerad 2018-10-26 00:33:00 i Personligt,

Har bott här i tre år nu och känner mig inte alls hemma här än. Inte lär det bli bättre heller om jag aldrig får må bättre. Det är också jobbigt att bo 10 mil enkel resa från sina barn när jag inte själv bara kan åka till dem som jag känner för, då jag blir så dålig av att åka bil. När vi flyttade hit så trodde jag att jag skulle kunna åka en gång i månaden och hälsa på mina barn men det har bara blivit en eller två gånger på grund av att jag blivit sämre i ME:n. Min ena son har bott här i omgångar så vi har setts lite mer, men snart har han egen bostad och då kommer han inte hit heller...
 
Jag flyttade hit för min mans skull så han skulle slippa pendla mer och jag känner ingen här och jag orkar inte umgås med andra ändå så det är en svår situation för mig. Under stora delar av året jobbar han väldigt mycket och han har mer tid över en viss period men är aldrig helt ledig som alla tror och jobbar mer än heltid utspritt över hela året. Behöver jag säga att jag är trött på hans jobb men det är hans val och inte mitt...
 
Allt hade varit annorlunda om jag hade varit frisk och kunnat arbeta och umgås. Jag känner mig så ensam på en främmande plats och väntar hela tiden på att mannen ska komma hem...
 
Jag trivs i huset men det är mycket att renovera och jag kan ju inte göra någonting själv, det är en stress i sig också då jag vill ha det fint omkring mig och älskar inredning. Ser allt jag skulle vilja fixa men är fast i min sjuka kropp. Kan ju inte ens städa. Att anlita hjälp kostar skjortan och jag lever på sjukpension...
 
Börjar få en hemlängtan men vet inte vart mitt hem egentligen är...
 
Har flyttat mycket under mitt liv så det är jag ändå van vid, men detta har jag ju aldrig upplevt förut och det är inget jag kommer vänja mig vid, så mycket vet jag...
 
 

Kommentarer

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-10-27 00:07:02

Jag förstår din frustration. Vi har också lite för långt till första barnbarnet, och funderar på att flytta närmare...
Är också inredningsintresserad, och har fått lära mig att saker tar tid.
Vill gärna måla, sy och fixa, men orkar som du inte ens städa. På sin höjd fixa lite, för att få förhöjd feber, puls och yrsel...
Något av det svåraste med ME tycker jag är ensamheten. Man saknar kollegor, och att kunna umgås med vänner.
Är tacksam att min man har gångavstånd till (och från) jobbet.
Tufft för dig.
Kram / Ingela

Svar: Ja ensamheten är för mig också det svåraste och den är helt ofrivillig. Även om jag vill umgås med någon ibland så är det ofta att jag inte orkar, allt beror på den dagsformen jag är i. Ibland orkar jag inte ens prata med mannen heller. Det är svårast under storhelger och nu närmar sig julen och då blir detta tredje året jag är helt själv och det gör ont, just då är det hemskt och då känner jag mig mest levande död... Förstår att du har det lika tufft också <3 Kramar <3
MEalltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2018-10-27 00:12:25

(Ps. Om du har Instagram, så kan du om du vill mejla, och få titta var jag håller till och inrednings/ trädgårdsdrömmer.)

Svar: Använder inte Instagram sedan något år plus tillbaka men blir såklart nyfiken på din... Kram
MEalltidvila

Postat av: Katarina

Publicerad 2018-10-27 20:23:31

💗💗💗

Svar: 💗💗💗
MEalltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela