Assistans...
Hej alla som tittar in här och läser, hoppas ni mår ok eller så bra det bara går för just dig. Jag tänkte skriva lite om assistans idag och är det någon som kan bidra med egna erfarenheter så skriv gärna här eller i ett mail till mig. Biståndshandläggaren ringde min man igår och jag ska försöka återge vad jag minns. Mannen fick upprepa det till mig för det är inte lätt för mig att ta in allt på en gång...
I alla fall så hade biståndshandläggaren talat med sin chef och sina medarbetare och de var alla överens om att jag inte skulle få någon assistans. Mannen frågade då vem skulle hjälpa henne om inte jag fanns och då svarade hon att hon inte visste det. Vem ska jag ringa frågade mannen och det visste hon inte heller. Hon påtalade att hon skulle gå på semester flera gånger och att hon inte kunde förklara sig heller. Hon lät lättad när de skulle lägga på och jag tror hon sa att hon skulle återkomma efter semestern för att förklara...
Mannen tycker inte att vi ska bara ge oss men jag orkar inte som jag skrev sist, jag orkar inte bråka och kämpa. Det är inte värt det för min hälsa. Jag önskar så att det såg bättre ut för alla som är sjuka i Sverige. Hur utlämnade vi är på många sätt och så beroende av hjälp. Hur svårt är det för friska människor att sätta sig in i det, det förstår jag inte faktiskt. Och Vetlanda verkar vara ett riktigt dåligt ställe att bo på om du är sjuk...
Jag önskar jag vore så rik att jag hade kunnat anställa en assistent för egna pengar. I det fallet så betyder pengar väldigt mycket, det är bara de som har pengar som säger att pengar inte betyder något...
Jag kan bara säga att jag inte har någon direkt livskvalitet överhuvudtaget...
Kan heller inte ta semester från helvetet och det spelar ingen roll vilken dag där är på året, jag får aldrig ledigt...
