Det är inte alls konstigt att du känner så , det hade nog alla gjort ❤ du får försöka låta bli att läsa det som gör dig illa . Snälla bli frisk ....
Jag tycker du är modig som vågar uttrycka det du känner.
❤❤❤
Det finns många som känner avundsjuka och andra känslor också och aldrig skulle medge det.För att vissa känslor är "fula".
Finns inga fula eller fina känslor.Alla är känslor men olika känslor påverkar oss på olika sätt.
Jag tror det du beskriver bottnar i en enorm sorg över att du inte längre har tillgång till och förmåga att leva det liv du vill.
Att man blir så fruktansvärd begränsad när man blir sjuk.
Jag är avundsjuk på de som fortfarande kan välja väg i livet.Jag kan bara försöka bli frisk .
Avundsjuk på människor som kan umgås med nära och kära utan att bli sjuka eller sjukare.
Men mest av allt är jag jätteledsen och känner sorg.
All den sorgen gör ibland att jag känner mig jättearg fast jag egentligen är ledsen.
Var rädd om dig.
❤❤❤
Kram
Jag kan också känna avundsjuka på friska (el även de som är lindrigare sjuka) för att de kan göra det mesta som de vill o har lust till. Känner också att dessa känslor är ”fula” men tror (precis som Annica beskriver) att de bottnar i den stora sorgen att vara så begränsad o isolerad med denna sjukdom.
Känns ju väldigt konstigt o fel när ngn frisk person säger sig inte ”ha tid” att
t ex bli förkyld ngra dagar, mycket känslor kommer då upp till ytan...
Många kramar fina vän 💕
Känner igen mig. Som vanligt. 💜
Känns som om jag vill gråta eller skrika typ hela tiden för tillfället. Står inte UT med mitt Instagram-flöde. Blir avundsjuk avundsjuk AVUNDSJUK.
Var inte riktigt beredd på så mycket känslor. Egentligen bryr jag mig inte om skidor och sånt. Det är mer att vara avundsjuk på under sommaren liksom.
Men dels är jag i smått olidligt plågsamt skov, dels är jag nog mer beredd på alla soliga perfekta semesterbilder.
Nu skulle jag bara scrolla lite och så dök en massa sportlovsbilder upp.
Känner en sån smärtsam sorg för att inte mina barn får dela sånt med sin mamma.
Kram 💕💕💕💕💕
Tycker det är en fullkomligt normal reaktion o känsla att känna avundsjuka i din sits. Inget du ska skämmas för överhuvudtaget. Fast jag är betydligt lindrigare drabbad än du av ME kan jag också känna en sån enorm ilska o irritation över helt friska människor som gnäller över nån liten skitkrämpa o får det att låta som hela deras värld rasat. För att inte tala om kommentaren "jamen JAG är ju inte van att vara sjuk...det är ju du..." Vad säger man? Hur dum får man bli liksom?
Så näe, sluta skämmas för din avundsjuka. Den känslan är mänsklig o fullkomligt normal i din situation.
Kram på dig 💝
Jag känner avund och sorg att jag inte längre kan ha ett friskt liv. Men jag missunnar inte andra att vara friska. Att bli ledsen och frustrerad av att se och höra friska människor njuta av livet är inte det samma som att missunna andra livet. Tror inte du missunnar någon så din känsla är inte ful.
Att sedan friska klagar är för att de tyvärr inte vet bättre. De har inte våran erfarenhet och måtte de inte få uppleva den. Men klumpigt att uttrycka sig så, ingen har ju tid med sjukdomar. Inte kronosktsjuka heller.
Kram ❤️.
Du har inte använt så många ord i din blogg om avundsjukan och ändå tränger så många känslor igenom via de ord du valde. Jag förstår. Förstår precis. Vill räcka upp handen, ställa mej upp och säga: "Jaa, så känner jag också". Jag måste dessutom få erkänna att jag på något sätt kan vilja lägga över min ME på någon annan, hälla över alla symtom, se förvandlingen och få säga med ett löjligt flin: "Sådärja, nu ska du åka och handla, ta hand om hemmet och dej själv och gärna också arbeta". Personen som fått alla symtom skall stå där helt paff, sjuk och oförstående och säga "Men det går ju inte. Jag klarar inte det. Jag har inte den kraften".
Just då och där skulle jag skrika ut till hela världen och den personen: "Nää, JUST DET. DET GÅR JU INTE". Le lite i mjugg dessutom kanske. Känna att den personen just i den sekunden skall få veta hur det känns.
Sen skulle jag förstås radera allt och personen skulle få återgå till sitt vanliga jag.
Det här är en löjeväckande känsla jag har men så känner jag. Och just här och nu erkänner jag det. Fult är det att känna så men likväl känner jag det. Tack för dina ord och för att jag fick bikta mej en stund här i ditt lilla bås.
Allt gott till dej och var rädd om dej!
