Mannen...
Ibland bryter jag ihop (som ni som läser vet) och jag är så tacksam att min man tröstar mig. Att jag får bryta ihop och gråta en stund och säga precis vad jag vill. Han ger mig tår/snorpapper, tröstar mig med ord och kramar och säger att han tror det kommer bli bättre. Det är så skönt att han tror det när inte jag gör det...
För mig kan det vara jobbigt ibland att se hans ledsna ögon just då och jag kan ju inte veta hur jobbigt det är för han att se mig vara sjuk, svag, uppgiven och må dåligt för minsta lilla hela tiden. Jag vet inte hur jobbigt det är i hans kläder men jag vet att det är tufft...
Han är min hjälte, man och bästa vän <3
