Vad är lagom...
Jag har och har haft det så svårt att komma till ro och göra pacing. Jag har inte haft ro att lära mig det men förstår att det betyder att jag inte ska göra för mycket innan min energi tar slut, jag ska stoppa långt innan jag kraschar. Har gått över mina begränsningar och kraschat hela tiden med resultat att jag blivit sämre. Detta var ju ingenting vi visste om från början och dessutom hade fel diagnos. Men även när jag hade ME diagnosen så visste vi inte vad pacing riktigt var eller hur skadligt det är att krascha hela tiden.
Om jag bara inte hade kåmpat så för att försöka bli frisk...
Minns att jag frågade min husläkare efter jag hade fått ME diagnosen av Gottfries om pacing och han svarade bara med en motfråga vad är det? Min doktor på Gottfries som nämnde pacing hade vi inte tid att fråga, det var så mycket annat och ändå drog vi över tiden...
Pacing är svårt, speciellt när man inte har någon koll på hur mycket energi man har, det syns ju inte liksom. Jag lyser ju inte rött. Tur är väl det, för då skulle det väl lysa och blinka hela tiden och jag är ju så ljuskänslig så det hade också varit jobbigt...
Skämt åsido... Jag önskar det hade funnits en bra pacing utbildning över nätet, för jag klarar inte långa texter, det går bara inte och sedan informationen, det är svårt. Jag har ingen ro och kan inte koncentrera mig. Om och när jag får tillbaka mer energi så kanske jag orkar lära och göra pacing så jag inte blir sämre igen...
Nu sedan lååång tid tillbaka har jag tvångsvilat, för jag kan ju inget annat men det händer att jag kraschar ändå och vid dusch är kraschen given. Det finns också olika nivåer på krascharna, hur illa de är...
Enkelt förklarat så kan ibland en krasch vara lite lagom jobbig, sedan finns en jobbig en och vid en stor krasch då brukar jag känna mig döende...
När jag kraschat så blir det också efterföljder som kommer fast jag vilar, jag får svettningar, pulsökningar och frossa, detta är extremt jobbigt. Vid lättare krascher får jag bara svettningar. Mina andra övriga dagliga symptomer ökar också.
Efter min resa till Borlänge i januari där jag gjorde en för mig meningslös frekvensbehandling så vart jag totalt däckad och dessa svettningar, pulsökningar och frossningar började inte släppa förräns 22 maj då de var runt 3 per dag, de var borta helt i juli. Det var så ansträngande för mig att göra detta och jag gick över min förmåga och blev sämre.
Jag vill inte helt inse hur sjuk jag är och vill inte inse hur illa det är, det gör mig deprimerad när jag tänker på det och så skrämmer det mig. Slappnar nästan aldrig helt av utan känner stressen i kroppen. Djupandas bara om jag kommer på att göra det, annars hela tiden ytlig andning.
Häromdagen la jag ett par rullskridskor i min korg när jag tittade på wish...
Jag undrar bara om jag är helt dum i huvudet eller jag undrar inte, jag känner mig helt dum i huvudet. Det heter väl förnekelse...
Jag skyller det på ME också, den tar ifrån en hjärnan. ME hjärna brukar vi säga som har ME...
