Kom för en stund sen på något jag ville skriva om i bloggen och ska öppna sidan och så är det borta, totalt borta! Och nu har jag letat och försökt "gå tillbaka" där jag var när jag kom på, men icke... Detta händer mig dagligen och det är inget nytt egentligen för det har varit så här en längre tid...
Om jag tex ska säga något har jag svårt att vänta och lyssna på andra för då glömmer jag bort vad jag skulle säga. Blir ivrig och pratar i munnen på andra istället. Jag tappar också tråden lätt och många ord försvinner och konstiga nya ord tillkommer bara sådär. Någon gång har jag börjat prata engelska, det blev väldigt pinsamt kan jag säga. Namn på människor ska vi inte tala om, jag får leta och leta men inget av detta är något nytt problem för så har det varit länge länge... Mina barn och mannen har skrattat och suckat måååånga gånger innan vi visste att jag hade denna sjukdomen.
Numera träffar jag ju inte direkt några andra människor längre men är ofta rädd för att skriva fel när jag svarar på kommentarer och då menar jag inte stavfel. Det kan så lätt bli fel med orden man skriver och denna sjukdomen på det. Är rädd för att låta nonchalant och kort. Frågar gärna mannen om det låter ok när jag svarar och ibland har han hjälpt mig med både kommentarer, meddelanden och sms då jag varit för utmattad att tänka. Jag blir väldigt stressad av allt med och vill helst svara så fort det går, det sitter i min ryggmärg liksom...
Ibland kommer jag på något jag vill kolla upp på nätet och när jag öppnar en ny sida så är det borta, det är precis som att gå in i ett rum och glömma vad du skulle göra där, men här hinner jag inte gå till rummet eller ens resa mig upp...
Jag hatar när mina tankar försvinner...