Att vara en ME mamma...
Då det har varit mors dag så satte det igång lite tankar hos mig. Hurdan mamma har jag varit... Jag vet att jag har varit överbeskyddande för jag har varit så otroligt rädd om mina barn. Mamma instinkten har varit väldigt stark på gott och på ont. Det viktigaste i mitt liv har varit att vara mamma och jag är så tacksam att jag fick bli mamma till två barn.
Jag hade gärna haft ett barn till men det blir inte alltid som man vill här i livet och jag är tacksam för mina två barn som jag fått. Jag har aldrig trott att min kropp skulle klara en tredje graviditet.
Att de fick en sjuk ME mamma under hela sin uppväxt har säkert satt sina spår i dem, eller rättare sagt så vet jag det. De har i och för sig inte vetat om hur sjuk jag varit egentligen utan det var när det inte gick att dölja längre och då var de 15 och 17 år. Tror inte de minns så mycket från år 2003. Jag tror de vande sig vid att ha en "trött" mamma på något sätt och jag har försökt att inte belasta dem med mina problem så gott jag har kunnat. Jag har också gjort misstag men vem är perfekt...
Har i alla fall försökt att göra det bästa jag kan för dem som är mitt allt. De två kommer först sedan mannen, det har jag alltid sagt...
Min lille son tycker inte om att veta att jag fick ME när jag hade han i magen. Precis som att han tycker det är hans fel. Det är det ju absolut inte alls. Jag hade aldrig velat vara utan honom men jag hade gärna sluppit bli sjuk. Men inget är hans fel såklart! Min för tidigt födda son det är ett mirakel att du föddes frisk ur en sjuk mammakropp!
Däremot är det många andras fel och okunskap som gjorde att jag inte fick min diagnos i tid och istället fått massa felbehandlingar som gjort mig sämre i sjukdomen...
Jag hade önskat att mina barn fått ha en frisk mamma hela tiden istället för en sjuk mamma. Jag hade alltid tänkt att jag skulle lära dem köra bil en gång i livet men så blev det aldrig. Jag gick kursen på bilskolan i alla fall... Jag önskar att vi hade kunnat resa någonstans tillsammans och när jag väl hade råd så kunde jag inte...
Livet blir väl aldrig helt som man tänker sig men att det skulle bli så här för mig kunde jag aldrig tro...
Men många kvinnor som har ME kan inte få barn ens och då är jag så otroligt tacksam över mina barn...
<3 Jag älskar er för alltid och för evigt mina hjärtan <3
Mitt favoritkort på dem sen de var små. Hämtade den lille till min säng där den store precis vaknat så vi alla tre skulle vakna till och de där två bröderna bus började skratta så gott att jag var tvungen att hämta kameran för att föreviga denna stunden till ett minne. Det var även just då jag började må lite bättre i min ME efter den jobbiga graviditeten och förlossningen. Jag var inte frisk men då klarade jag av att ta hand om båda mina pojkar hemma själv.
Idag är båda unga vuxna killar och jag är så stolt över båda två men de är mina barn för alltid i mammahjärtat <3
