Längtar till måndagar...
Ibland så känner jag att det hade varit bättre ifall jag alltid varit så här sjuk så jag liksom inte visste något annat. Hur dumt låter inte det, jag vet det men jag har så oerhört svårt att finna mig så här fast. All min frihet är totalt borta, gone away. Jag tror ingen fattar det om du inte har upplevt det själv och då menar jag inte en tvåveckors sjukdom du varit liggande i. Så ingen kan döma mig om du inte har varit i typ samma sits...
Jag tycker fortfarande att helgerna är de jobbigaste dagarna i veckorna. Det är för att då blir jag mer påmind om livet... Jag längtar alltid till måndag. Då kan jag liksom låtsas att mitt liv är någorlunda normalt på ett annat sätt.
Idag så sa jag till mannen; undrar vad vi hade gjort idag om jag hade varit frisk? Jag låg och tänkte på det innan jag steg upp och såg att solen lyste in lite genom mina mörkläggningsgardiner. Vi kunde ha tagit en lång promenad, det hade varit skönt och sedan donat lite i trädgården. Jag fick aldrig något svar från honom tror jag, det är ju meningslöst att diskutera och sårar bara.
Jag känner mig bara så bortkopplad från livet... Vilket är den bittra sanningen.
