Allt eller inget...
jag har alltid varit en allt eller inget person och det har både sina för och nackdelar... Det har varit och är bitvis väldigt jobbigt men man är ju som man är. Ibland undrar jag om jag blir straffad med just denna sjukdomen ME för att jag just är en sådan människa och att jag måste lära mig göra annorlunda, att jag inte kan göra allt jag vill på långa vägar, att jag blir straffad nu...
På insidan vill jag bara springa iväg som jag brukar skriva men min kropp orkar ju verkligen inte det...
Denna sjukdomen känns som ett straff faktiskt, på många sätt. De andra kroniska sjukdomarna jag har är ju hanterbar men inte ME:n. Jag har aldrig suttit i fängelse så jag kan inte veta hur det är men jag hade hellre suttit i fängelse och varit ME fri än som jag har det nu. Inte för att jag vill vara kriminell men för något väldigt snällt brott i så fall om det finns några sådana för jag måste kunna se mig själv i spegeln helst... Inte för att jag brukar titta mig i spegeln för det är något jag undviker idag, men du fattar vad jag menar...
Får många knäppa tankar, har för mycket tid att tänka... Har gått igenom allt dumt jag gjort under livet, det är lättare att slå ner på sig själv än tvärtom, i alla fall är det så för mig. Undrar om jag kommer klara mig utan att flippa ut helt om jag ska leva så här resten av livet...
