Nowhere to run nowhere to hide...
När jag vaknade idag så hade jag denna låten i huvudet och den har förföljt mig nästan hela dagen. Jag kan varken springa ifrån eller gömma mig från sjukdomen ME...
Sonen är inte helt ok än men lite på bättringsvägen hoppas vi. Jag har också fått magbesvär men det är nog IBS:en som kom igång. Min mage kollapsar ibland och varför vet jag inte. Kan bero på stressen och ångesten jag haft över sonen nu, jag klarar ingen stress och har fortfarande svårt att sova, mer än vanligt...
Idag så duschade jag och halkade av duschpallen och slog mig lite när jag skulle sätta mig ner... Har bara väntat på detta då jag är så klumpig. Slog mig på ryggen och ena armen från duschpallen, blev sittandes en stund, det gjorde ont och så blev jag rädd, fick nästan panik och det kändes som att jag inte skulle komma upp på benen. Som tur var så var mannen hemma och kom in på några sekunder när han hörde, tror jag skrämde upp han rejält...
Jag har en enkel 99 kronors pall från Ikea men nu ikväll så har mannen beställt en riktig duschpall med stadiga ben och "fötter".
I förra huset hade vi badkar och det var skönt att bada när jag var typ iskall vilket jag ofta är. Minns många gånger när jag badat att jag fick ta sats och ta i av alla mina krafter för att resa mig upp. Det är så obehagligt att känna sig så svag...
Jag hatar att känna mig svag... Jag vill inte vara det... Det är inte jag... Jag vill bli frisk någon jäkla gång...
