När man aldrig orkar...
Det har ju varit remisstop på ME/CFS-mottagningen i Stora Sköndal sedan 2015-12-16 och det ska öppnas upp den 1 november nu snart alltså. Mannen ringde först mottagningen för att kolla angående datumet och det var viktigt att det inte kommer innan den 1 november för då gills det inte. Sedan ringde han min husläkare för att be honom skriva remissen den dagen och det skulle han göra. Han undrade hur det var med mig och om jag hade någon kontakt med någon medicinsk läkare här då jag har 10 mil till honom enkel resa. Mannen berättade läget att jag är sämre nu än för ett år sedan och att jag har kontakt med privatläkaren som han skickade mig på remiss till för ett år sedan.
Jag orkar inte byta husläkare som förmodligen inte vet något om min sjukdom, jag orkar bara inte...
Någon kanske undrar varför jag vill till Stora Sköndal nu när jag har kontakt med en av Sveriges bästa ME doktor och det är för att de har landstingsavtal och jag räknar med att det kommer ta tid innan jag får komma på grund av trycket. De är också ett team där med olika inriktningar som arbetsterapeuter osv. Sedan om jag får en tid så får jag ta ställning till hur jag mår då... Har jag blivit lite bättre? Klarar jag ens bilresan och sedan besök på det? Osv. Det är som en plan B just nu...
I den bästa av världar hade jag önskat att man kunde skypa med ett ME team så man slapp åka dit... Många som har mer svår ME har väldigt svårt att ta sig dit och kan verkligen inte göra det för egen maskin.
Mannen är ju min röst och mina ben och mitt allt och har varit det rätt länge nu, tycker detta halsband är så fint...
