Hjärndimma...
Det är inte mycket jag kan göra, det är skrämmande. Jag försöker göra ändå och det blir för mycket så nu ligger jag här med hjärndimma och pulsen slår. Skriver ändå fast jag borde bara blunda. Jag har inte ens borstat tänderna än för jag hann inte det.
Jag försöker envist bara göra något litet men ändå går det åt helvete... Jag hatar hatar hatar hatar hatar ME!!!
Men jag har fått en ny schäslong att ligga i som står i vårt lilla uterum. Har även ett skrivbord där som jag kan måla vid och bara titta ut mot lilla skogen. Jättemysigt och så slipper jag ligga i soffan dygnet runt. Kan ta kort någon dag och visa så får ni se hur jag har det. Det är mannen som har fixat så fint åt mig, jag är så tacksam! Tack Hjärtat <3 du är bäst!
Inatt så drömde jag att jag kunde jobba åtta timmar och att allt var som vanligt igen. Berättade det för mannen och han frågade; du har väl glömt hur det är att ha ett vanligt liv? Ja det har jag och det är skönt att slippa pressen och stressen från Försäkringskassan, chefen och jobbet. Jag behöver inte känna mig skamsen för att jag är sjuk längre och det är så skönt. Jag slipper höra deras suckar och ifrågasättanden och till slut tystnaden...
Jag tänker bara att om de blir sjuka så hoppas jag de blir behandlade på ett bättre sätt än jag blev och jag tycker verkligen synd om dem hur trångsynta de var. Men jag vill göra ett undantag för min första handläggare på Försäkringskassan för hon bemötte både mig och mannen med respekt och medkänsla. Även handläggaren på Arbetsförmedlingen i Nybro när jag var utförsäkrad bemötte mig väldigt bra och respektfullt. Jag kan inte förstå hur man inte kan göra det men alla har inte empati i sig som sagt och de ska inte jobba med andra människor.
