Livets väg...
Det är ingen lätt väg att gå att bli svårt kroniskt sjuk mitt i livet och hantera det. Att bli ifrågasatt för man blivit sjuk och måste förklara för alla. Människor som säger, "men du ser ju inte sjuk ut" de förstår ju ingenting alls. Det är många sjukdomar som inte syns på utsidan...
Skuldbeläggning, otillräcklighet och skam, känner att de orden inte ens räcker...
Sen att jag blivit felbehandlad med stor försämring som blev permanent. Där jag kunde lägga pusslet och förstå när jag egentligen blev sjuk och hur jag fått anpassa livet utan att klaga och trodde jag var frisk som alla andra under lång tid...
Tyvärr diagnoser/syndrom som är misstrodda bland många läkare och även psykfolket. Men som tur är finns det neurologer och specialister på just ME, Fibromyalgi och hEds som förstår samt även vc-läkare och psykutbildade men de verkar vara få...
Förra året fick jag ju diagnosen hEds och neurologen på Bragée sa att det är inte första gången hon ser detta hos en patient, då menade hon att må som jag gör. HEds är något jag är född med och är ett syndrom. Fibromyalgi ingår även i diagnosen ME, det har ingen heller sagt att jag har tidigare fast jag är extremt smärtkänslig. Båda dessa är rätt vanligt när man har ME.
Bra dagar är jag stolt över mig själv att jag kämpat och kämpar, riktigt dåliga dagar, de är inte roliga någonstans, då hade jag kunnat trycka på en knapp för att försvinna och önskar att aldrig vakna igen och då är jag bara glad den dagen/natten går över så fort som möjligt...
Jag har lärt mig väldigt mycket om sjukvården och inte från den positiva sidan direkt.
Har lärt mig om hur människor fungerar/reagerar i ens närhet när man blir svårt sjuk och aldrig tillfrisknar...
Har lärt mig att många bara försvann under tiden...
Har lärt mig att många aldrig kommer förstå vad jag gått eller går igenom dagligen, vilket de inte behöver göra men en respekt borde vara självklar...
Har lärt mig mycket om mig själv...
Har lärt mig att inte ta något för givet...
Har lärt mig att uppskatta det lilla lilla...
