MEalltidvila.blogg.se

Ännu ett år...

Publicerad 2018-12-31 11:33:32 i Personligt,

Säger hej då till 2018 och för att summera detta året så har det varit riktigt jobbigt, bitvis fruktansvärt...
 
Jag har varit utanför huset (i trädgården på min scooter) en gång ungefär en kvart i somras...
 
Jag har varit på några vårdärenden. Tyvärr inte fått träffa eller ha någon kontakt med någon läkare som kan min sjukdom, trots godkänd remiss sedan augusti 2017...
 
Jag åkte till HM en kort stund för jag höll på att bli galen här hemma, mannen körde mig som vanligt men det var påfrestande såklart fast ändå lite värt att komma utanför huset...
 
Önskar bara att få göra något utan att bli dålig så fort. Vill ha semester från min egna kropp...
 
Jag har lyckats gå ner 15 kg trots att jag inte kan röra mig speciellt mycket. Nu har jag säkert gått upp något kilo eller två eller fem, för jag började äta mjukt bröd i december. Jag älskar mackor tyvärr men ska sluta igen. I mitt fängelse är det verkligen hårt bröd och vatten som gäller vanligtsvis...
 
Jag kom på att jag är allergisk mot ägg. Kom även på att jag inte tål målarfärg, spackel, lim utan får svår hjärntrötthet/kraschar av lukten och sveda i ögonen när mannen renoverat en hall. Slutade med min blodtrycksmedicin då den gett mig värre symtomer och nya...
 
Jag har fyllt 50 år men känner mig i själen fortfarande som 30 fast jag är en gammal själ samtidigt, kroppen känns som 110 kanske, ja eller mer död än levande så att säga...
 
Min höft/bäcken har fortfarande inte läkt efter fallet i duschen och det är väl över två år sedan det hände. Har inte orkat söka hjälp för det ens och det kommer nog aldrig bli riktigt bra där igen...
 
Har börjat känna mig mer ensam och isolerad också, vilket jag är mycket stora delar av året, det blir bara jobbigare och jobbigare med just detta men så har jag bara varit ute en halvtimma totalt på två år (förutom vårdbesök och det korta HM besöket) samt inte mycket innan dess heller. Sedan att jag inte känner mig hemma där jag bor och nästan inte känner någon, så hjälper det inte till utan bygger på mycket även fast jag inte orkar umgås någon längre stund ändå. Kan inte ens åka och hälsa på mina barn och det är jobbigast. Men mannen har lovat att flytta om jag vill men det är inte så enkelt då jag inte kan jobba och han har sitt jobb här...
 
Ett riktigt dåligt år igen alltså! Livet står stilla samtidigt som det inte gör det, då åren går och jag är bara sjukare, vaknar upp till samma mardröm varje dag på repeat...
 
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela