29 februari, fyra år men vem räknar mer än jag...
Har precis tittat på Skavlan, blev så berörd och kände igen mig när den norska mannen pratade om sin sjuka mamma. Han beskriver det precis som det är att vara svårt sjuk och hur omgivningen ser (oftast ner) på en när man är sjukpensionär. Vad har du att komma med när du inte har ditt jobb liksom, så är det här, jag vet för jag lever det livet, tyvärr...
Av en händelse så är det min årsdag idag, lördag 29 februari, dagen då jag blev sjukpensionär för fyra år sedan. Fyra år och jag kämpar fortfarande för min vardag på väldigt många sätt, kämpar för att överleva och bli självständig, kämpar för att få vård, förståelse och respekt av vården. Det är en sorgens dag men även en frihetsdag på sitt sätt...
Avslutet från mitt jobb blev inte bra och de ville bara bli av med mig för jag var ju en belastning, de eller min chef såg inte människan bakom och de hade anställt någon annan för mitt jobb sedan länge såklart. Jag var ett problem sedan jag kraschade och blev sjukskriven redan 2003. Att jag sedan aldrig arbetade heltid (7 t/d) var inte heller populärt, det räckte aldrig till och vi fick höra att jobba över minst en timma om dagen var liksom självklart, det var mycket härskartekniker. Jag gjorde mycket på min tid och hade för mycket arbetsuppgifter, brukade välja att ta det som krävde mest tankeverksamhet innan kl 12 och enklare uppgifter efter, nu vet jag att det var min hjärntrötthet som styrde det. Med facit i hand borde jag varit sjukskriven långt tidigare och haft delvis sjukpension sedan 2003. Men istället blev jag både mobbad och fick ingen förståelse under väldigt lång tid, allt på grund av min sjukdom...
Men ändå älskade jag faktiskt mitt jobb och var stolt över det...
Fast sjukdomar tar ingen hänsyn till det...
Jag önskar inte sjukdom åt någon annan människa, vad de än gjort mot mig men jag önskar de fick uppleva det på något sätt så de lär sig ett och annat, främst hur man behandlar en människa i detta, som ser och upplever sitt liv rasa samman på så många sätt och som framförallt kämpar med/mot sin sjukdom...
