Jag får skäll av mannen...
Sovit hyfsat inatt men vaknade upp med halsont då jag tog ut mig igår. Vi var på födelsedagsfirande i Kalmar och jag fick även träffa mina killar <3. Åkte förbi vårt gamla hus och det såg så hemtrevligt ut i fönsterna där. Jag har fortfarande inte fattat att jag har flyttat riktigt... Det är ju lite svårt när man bara är i huset så att säga, även om man har ett nytt som är typ kaos än. Men jag gillar min nya tvättstuga i alla fall...
Idag så tänkte jag göra klart min garderob men kroppen ville inte så länge som jag ville, som vanligt då. Allt jag gör går sakta men jag får något litet gjort varje dag. Huset är fortfarande upp och ner enligt mig men inte enligt mannen... Nu är jag portat för att göra mer idag både av mannen och av kroppen. Han såg mig i ögonen och sa; du ser ju helt slut ut... Ja jag vet, jag ska bara.... Sen blev han arg så jag fick gå till skamvrån läs soffan. Jag har så svårt att sluta när jag så gärna bara vill bli färdig. Men när det är så lite man klarar och när man vill så mycket är det såååååååå frustrerande. Jag hatar den där jäkla skitsjukdomen jag har...
Men samtidigt ska jag inte klaga jag heller. Det finns dem som har det värre trots att jag själv inte har mycket till liv.
Imorgon ska jag iväg på ett TMU möte igen och då träffa en arbetsterapeut... Vet inte alls vad de gör men det får jag reda på imorgon.
Mannen har jobbat precis varenda dag sedan vi kom hit. Jag väntar fortfarande på att han ska vara hemma en hel dag och fixa här i huset. Jag tror att jag ska skälla lite tillbaka, eller i alla fall morra lite...
#mealltidvila #kämparvarjedag #tröttpåattvarasjuk #villstädaofixa
