Glömde vad som kommer dagen efter...
Lever i en stark förnekelse och det är väl både bra, dumt, konstigt och idiotiskt. Jag vill inte tänka på begränsningarna som finns, de är ju ändå med mig på något sätt, vill bara vara och kunna. Vill heller inte få pekpinnar från mannen om att "tänk nu på att du" eller "orkar du det" eller "ska du göra det där", jag hatar att bli påmind om det negativa, vill bara slippa höra om skiten och göra om det är något jag vill göra. Blir jag slut är det mitt problem och mitt ansvar. Vet att det är i all välmening men det blir liksom att förstöra det roliga för stunden. Jag måste passa på och ibland tvinga mig även om jag mår dåligt just för att få göra det jag vill i den stunden, för att jag vill.
Vill inte vara i denna kroppen, vill inte vara så här begränsad av denna idiotsjukdomen, men det är så det är...
Att vilja så mycket men att inte kunna, basic saker, vanliga tråkiga saker, roliga saker, typ det mesta, orkar inte ens tänka på allt jag vill...
Ibland lever även min man i förnekelse och då skrattar vi åt hur dumma vi är fortfarande, någonstans har allt som förändrats också blivit en normal tillvaro men ändå inte, konstigt...
Gjorde en sak i lördags, åkte till min son och hälsade på med påskägg just på Marie Bebådelsedag då tranan kommer, (mina barn blir aldrig för stora för påskägg). Igår hade vi tänkt åka iväg på en annan utflykt men det var ju stört omöjligt på grund av pem samt extremt dålig sömn som vanligt...
Jag orkar inte tänka framåt utan just nu och sen en lång tid tillbaka är det verkligen dag för dag hela tiden, ibland timme för timme...
Alltså jag orkar inte tänka på pem eller hur dålig jag kan bli efter en liten utflykt. Men jag hade roligt och ångrar ingenting med det, måste komma ut den veckan jag är på någorlunda rätt spår i dygnet...
Många gånger sitter jag här i soffan och undrar hur framtiden kommer bli, slår oftast bort tanken för orkar inte tänka på det, stannar jag i den tanken då blir det nattsvart och gör riktigt, riktigt ont och det bör jag helst undvika...
Vill så gärna kunna få leva utan att behöva va så här instängd...
