Inget upplyftande här...
Många gånger har jag velat skriva här men sen slutar jag rätt snabbt och raderar istället. Idag är det typ samma men tänker få ner något här ändå. Efter att jag fick det där dömande trollet/trollen efter mig så tappade jag lusten tyvärr. På ett sätt så behöver jag verkligen denna ventilen men jag behöver inte de där människorna som är dömande, elaka och nyfikna...
Detta året har inte varit så bra för mig och denna dagen är ingen hit heller. Har många tankar och känner mig närmare döden än livet så att säga. Har sovit extremt dåligt sista veckorna också och det hjälper ju inte till. Vibrationer varenda dag, huvudvärk, magproblem, sen det vanliga som tillhör ME:n, bara det är deprimerande. Förlåt att jag inte har något positivt att skriva men det är som det är, den råa sanningen...
Längtan till ett vanligt liv är enorm men känns ouppnåelig. Har tänkt på hur mycket jag skulle vilja gå till ett jobb som tyvärr ledde till massa hemska mardrömmar om mitt gamla jobb istället...
Har du tänkt på vad elaka många människor är eller är det bara jag som drabbats av många idioter? Har man inget snällt att säga kan man väl bara vara tyst och gå vidare. Det är ju många som är det också så jag har fattat det för länge sen och det är fine för mig...
På ett sätt kan jag inte förstå hur mitt liv kunde bli så här och det är så mycket jag inte heller minns från dessa åren mer än att jag har kämpat varenda varenda dag utan paus...
Känns ändå skönt att skriva av mig här av det jag vill delge för det är ändå mycket jag inte skriver om...
