MEalltidvila.blogg.se

Jobbig dag...

Publicerad 2018-10-29 23:50:00 i Personligt,

Igår hade jag vaknat så många gånger under natten att en dusch var omöjlig. Idag trodde jag att det skulle gå men jag tog helt slut i duschen och var tvungen att lägga mig ner på golvet för jag orkade varken sitta eller stå, mådde illa och det kändes som att jag skulle svimma. Med balsam kvar i håret och rengöring i ansiktet öppnade jag dörren och bad mannen komma, tror jag stod typ dubbelvikt och var på väg mot golvet. Han hann fösa ihop badrumsmattorna och lägga en handduk innan jag drattade ner flämtandes. Tror jag fick ett blodtrycksfall men vet inte säkert. Vi kollade blodtrycket efter en stund och det var ok då, fast då mådde jag redan lite bättre...
 
Kunde sedan sitta och duscha av mig resten och efter det satt jag länge på pallen innan jag kunde göra mig klar. Har sedan bara varit i soffan som vanligt. Känner mig svagare än normalt fortfarande och sov en stund tidigare i soffan vilket jag inte brukar göra...
 
Mannen blir typ livrädd, jag ser hans skräck och även de ledsna ögonen. Jag får helst inte ropa hans namn högt får då går hans alarmklocka igång och han vet att något är fel med mig. Igår råkade jag göra det när jag såg en stor spindel och då fick han ju panik tills han såg att jag mådde ok. Han är liksom nästan alltid redo och jag har ju väckt han någon gång när jag mått dåligt med att ropa hans namn. Idag orkade jag inte ropa, han var rätt nära, hade nästan nyss varit och frågat hur det gick för mig i duschen. Sa att det var ok fast jag egentligen inte var det, men jag är så van och sedan blev allt snabbt värre helt plötsligt då...
 
Vi pratade lite djupt ett tag, typ om orättvisor och att det inte finns någon Gud för varför skulle han låta så många lida. Jag tror allt bara handlar om tur eller otur. Tror inte på andevärlden heller just nu, tror inte förräns jag blir överbevisad. Och jag har sagt till mannen att märker han ingenting efter att jag har dött så finns det inget...
 
Häromnatten hade jag en jobbig dröm där jag blev ledsen över min sjukdom och blev ledsen ända in i märgen, grät i sömnen, då var det någon som väckte mig, två gånger tryckte något på min arm, första gången vaknade jag och andra gången blev jag livrädd och klarvaken, tog upp ögonmasken men såg inget. Det kändes som att någon inte ville att jag skulle gråta i sömnen. Har funderat mycket på detta men jag drömmer väldigt mycket och väldigt levande så tror ändå bara att jag drömde allt...
 
 

Om

Min profilbild

MEalltidvila

1996 fick jag ME, Myalgisk Encefalomyelit, diagnosen dröjde till 2014. Här skriver jag om min vardag och jag hoppas att ni kan läsa om min resa till ett friskare liv. Vill du inte missa när jag uppdaterar här så följ mig på Facebook, klicka på symbolen ovan. Vill du komma i kontakt med mig via mail går det bra på mealltidvila@gmail.com. Tack för att du tar av din tid för att läsa min blogg <3

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela