Är inte smart...
Det är väl inte så smart att måla tills jag mår illa och borde veta det nu. Men det ingen förstår som inte själv lever i min kropp, är att när jag väl orkar göra något utöver det jag måste, då lever jag, då glömmer jag allt...
Sen kan det också gå så snabbt att jag inte ens hinner stoppa i tid, det är lite olika från gång till gång...
Min man sa på allvar till mig, -hur tänker du? Jag skäms lite och tittar bort, typ som en hund som vet att den gjort bus. Men efter nästa andetag så säger han att han fattar, fast ändå inte...
Jag passar på som sagt när tillfällena kommer att vara lycklig i min bubbla och glömma allt en stund, där och då - här och nu...
