Inte stängt längre...
Har gjort min blogg öppen igen då den varit stängd en längre tid...
Varför jag stängde den berodde på flera anledningar och kanske kommer jag välja det igen om jag inte känner mig bekväm. För mig har det alltid varit dubbelt och lite riskabelt att skriva här samtidigt har jag behövt det och känner just nu att jag behöver det igen...
Har alltid varit en person som är rädd för vad andra tycker/tänker om mig, vill inte sticka ut. Orolig för att jag skriver så utlämnande, öppet om min tillvaro. Att människor skrattar bakom ryggen, att de innerst inne stör sig på vad jag skriver, de kanske tycker att "så skulle jag aldrig göra", "varför gör hon så", "vill att andra ska tycka synd om henne" varför delar man sånt på sociala medier" osv...
Jag är en introvert extrovert, en öppen bok i min personlighet, sån var jag förr i alla fall. Numera är jag nog ännu mer introvert efter all ensamhet och frånvaro av andra människor. Brukar säga att jag klarar av all isolering på grund av att jag är en ensamvarg men jag behöver verkligen lite mänsklig kontakt för att inte tappa det helt och bloggen har gjort att jag känner mig mindre ensam, någonting som jag kan göra när jag orkar, att jag fortfarande finns och kan skriva min sanning...
Först ville jag skriva bloggen för att kunna hjälpa andra, informera så gott jag kunde om ME då denna sjukdomen är minst sagt väldigt speciell och min resa med det har varit rätt extremt jobbig och fortfarande är. Det är ett öppet sår hur jag blivit behandlad av vården, det kommer aldrig läka. Bloggen har varit och är min ventil också, att få ner all skit då ingen har lyssnat på mig. Jag behöver det än, jag har ingen annan...
Det är heller ingen annan än de som gått igenom liknande eller har mycket empati som förstår och det får jag från de som läser och kommenterar här. Jag har fått väldigt fina ME-vänner som stöttar heeelt fantastiskt. Det har varit viktigare än jag trott vet jag nu...
Sen är det baksidan då de som gjort mig rädd att skriva, de som ifrågasätter, skriver märkliga, elaka kommentarer, trollen, de som slår på dem som ligger ner... Om du fortfarande hittar hit fast jag haft det stängt, om du fortfarande har problem med mig och det jag skriver så ber jag ödmjukt att du slutar, du är inte min vän, jag önskar dig det bästa samt att du lämnar mig ifred och slutar läsa min blogg...
