Ytligt men ärligt...
När jag ser på mig själv så känner jag inte igen mig, känner mig väldigt märkt av sjukdomen och som 100 plus år, kände mig som 100 för 20 + år sen också. Prioriterar inte heller att gå till frissan, har aldrig varit hos någon här där jag bor nu, i Kalmar hade jag den bästa frisören ever och som jag saknar det (förutom ljudnivån) men jag bejakar min egna hårfärg och har fått lära mig klippa håret själv. När jag var som sämst så brukade mannen alltid kamma mitt hår efter duschen för då var jag så utmattad/kraschad han har till och med klippt av mitt stripiga hår ibland. Har tappat halva håret ungefär...
När jag ser speglar så undviker jag dem men vill verkligen jobba bort detta fast inte just nu och vet inte ens om det går för den delen. Det är ingen prio men alla vill väl känna sig fina ibland...
Men de som säger att ME inte syns, titta lite nogare kanske, det syns...
