Personligt...
Kämpar på med Melatoninen nu, kroppen vill inte riktigt stanna från snurreriet men jag ska inte ge mig förräns det inte går längre. Läste lite om biverkningar nu då jag fick väldigt ont i buken tidigare idag och ja, buksmärtor var en av dem. Jag får alltid biverkningar, av allt...
I helgen har vi bakat både lussebullar och pepparkakor, både mysigt och jobbigt. Det är dessa två jag brukar ha lite ångest inför att göra, då de tar tid men mannen är ju också med så han får ta det jobbiga, hade jag varit ensam är det tveksamt om jag ens skulle göra det, för det blir alltid mycket att ta hand om. Orkade ändå rätt länge men fick en mindre krasch ena dagen, stelnar liksom i kroppen om jag står stilla för länge, det är jobbigt att stå upp och stå stilla, det gör ont också. Sitta på en stol lite halvdant är inte heller min kopp thé, vill bara vara som förr...
Inte för så längesen sa jag det som står i bilden nedan till mannen, (för vilken gång i ordningen vet jag inte), "jag orkar inte ha det så här längre, det är lika bra jag dör". Då har jag haft en jobbig period och inte orkat något alls i stort sett. Sen får jag i alla fall komma ut lite som igår och på det baka lite igen, då mår jag så mycket bättre, när jag orkar göra någonting, få se något annat...
Jag vill inte dö, bara få kunna vara med lite och jag kämpar varje dag...
Vet att de flesta inte förstår för de lever inte i min kropp och det är inte ert problem heller...
