C-ordet, provtagning och väntan...
Idag har jag varit på kvinnokliniken, de gjorde olika undersökningar och tog prov. Så nu går jag i väntans tider på provsvar och tiden kommer gå långsamt ett tag. Det är ju inte världens roligaste att göra detta och tid tog det. Läkaren sa att jag skulle få veta exakt vad som skulle hända, vad bra sa jag för det är precis så jag vill ha det, men så blev det inte, det blev kaos ett tag när de skulle göra en microskrapning och det lyckades inte förrän tredje gången så det var minst sagt struligt...
När det var klart frågade dem direkt om jag hängde med och förstod allt, det gjorde jag ju inte och sa det också. Men när det var klart så tog st-läkaren och gick igenom allt och höll med att det blev lite stressigt. Annars var de väldigt trevliga och det är ju typ viktigast, jag behöver ju tid att ta in saker på grund av min hjärntrötthet så jag är lite speciell. Låg med benen i luften nästan en hel timma allt som allt. Jag är glad att det är över nu i alla fall och får bara hoppas att provsvaret kommer gå bra, det som var positivt i det hela var att de inte tyckte det behövdes skickas akut men det gör mig ändå orolig och jag hade önskat de gjorde det men vågade inte fråga, hade säkert ändå inte gått igenom...
När man som jag inte haft någon blödning på så lång tid och tror att det är över för alltid... What liksom... Då googlar man, det ska man inte göra... För då kommer C-ordet upp... Sen blir man ju inte mindre orolig över att jag fick en tid så snabbt heller...
Sa just detta för någon vecka sen, att det är så skönt att slippa mensen även om den varit oregelbunden i tio år. Då kommer det som ett brev på posten efter tre och ett halv år. Jag trodde liksom att jag kommit ut på andra sidan, jag hatar klimakteriet...
Men det blir som det blir, bara att gilla läget...
En annan sak, alltså detta med klimakteriet, behövs det inte pratas mer om? Det verkar vara mycket svårt att fatta tycker jag i alla fall som är hjärntrött och inte har någon att snacka om det med...
