Är inne i en svacka just nu och det är inte något jag vill skriva om egentligen. Har inte direkt censurerat mig tidigare utan har bara skrivit rakt upp och ner, skrivit av mig och sen gått vidare. Nu har jag svårare att skriva...
Är så trött på och oroar mig för kommentarer om att jag har depression och att jag ska fatta det någongång typ. Orkar inte försvara/förklara mig längre och orkar faktiskt inte bry mig fast ändå ligger det där, det lär nog aldrig försvinna...
Hade en riktigt deppig dag igår men försöker hålla mig över ytan, fortsätt simma liksom och när man inte tror den kan bli sämre kommer restskatten på 9000 som ett brev på posten...
Jag behöver inte försvara eller förklara mig för någon egentligen längre och man kan få depression som är sekundär och som beror på hur jag tvingas leva på grund av min svåra kroniska sjukdom och den här jävla coronan...
Men en dag i taget va, jag är van...
Kommentarer
Postat av: Ann
Skit i idioterna! Vi som vet, vet. Förstår att det är svårt, men låt dem inte göra dej ledsen. Kram <3 <3 <3
Svar:
ME alltidvila
Postat av: Katarina
❤️❤️❤️
Svar:
ME alltidvila
Postat av: Berit Nordin Waltersson
Vi har väl också rätt att ha deppiga dagar eller veckor precis som alla andra. Livet som M.E-sjuk är verkligen ingen dans på rosor. Den jäkla coronapandemin gör det inte lättare. Man har ju varit van vid ett beskuret och annorlunda liv men den här totala isoleringen är svår att stå ut med. Jag har blivit "erbjuden" antidepressiva av läkare men vägrar. Tycker att det vore mer onormalt om jag inte kände mig väldigt nere vissa dagar. M.E-krasch,coronaisoleringen och saknaden, man vaknar ju inte precis jättepeppad inför en ny dag. Bara att fortsätta kämpa. Vi är nog starkare mentalt än de flesta.
Svar:
ME alltidvila