Lite lättare...
Har kunnat måla lite sista tiden eller gjort det fast jag inte borde också och givetvis målat tills jag går som och känner mig som hundra + år. Att måla tar bort all smärta, all sorg, all skit - psykiskt men ger mig mer fysisk smärta och ökning av andra med pem som följd...
Sa tidigare till min man idag - hoppas jag aldrig tröttnar på att måla för vad ska jag göra då, det liksom skrämmer mig lite. För hur det än är så lyfter måleriet mitt liv så mycket att om det skulle försvinna, om den glädjen skulle försvinna, vad finns då kvar...
Så mycket har redan tagits bort som jag inte längre kan göra. Men då får jag väl hitta nya överlevnadsstrategier...
