MEalltidvila.blogg.se

Checkat ut...

Publicerad 2020-08-30 07:00:00 i Personligt,

Som en del kanske märker så har jag börjat tappa mitt skrivande här och det beror på flera saker. Kan ju inte skriva om någonting för det händer inte mycket i mitt liv liksom, allt är bara om ME-helvetet och jag har fått nog själv av min vardag för flera år sen. Jag skriver bara om och om igen om samma helvete typ...
 
Men jag har behövt och kommer säkert behöva skriva av mig mer om detta helvete så jag sätter inte punkt än...
 
Jag är bara så trött på allt som handlar om ME och jag vill inte ens tänka på min sjukdom som förstört så mycket av mitt liv. Att ha denna diagnosen är en ren mardröm som jag brukar skriva och den står mig upp i halsen... 
 
Det känns på så många sätt att jag har checkat ut från själva livet och är i något väntrum men ingen kallar på en för du är inte med på listan och har ingen kölapp...
 
Innan jag kom till detta väntrummet så var jag i en tornado utan slut och jag är glad att jag är ur den tornadon i alla fall...
 
Men jag brottas varje dag här i mitt väntrum...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (3)
#MillionsMissingSweden, #hemmabunden, #me #svmecfs, #mealltidvila, #pwme, #svårME,

Kommentarer

Postat av: Katarina

Publicerad 2020-08-30 09:03:53

💗💗💗

Svar: Kramar <333
ME alltidvila

Postat av: Sandra (sandifighter)

Publicerad 2020-08-31 13:21:34

I bland behöver man få checka ut, tror definitivt du är tillbaka om ett tag igen. Har man en gång skrivit så vill man fortsätta med det. Jag vet inte hur många bloggar jag lagt ned och sedan återkommit till en ny. sandifighter är den jag haft längst och även där har jag fått tagit mina uppehåll. Ta hand om dig själv. Det är det viktigaste när livet känns jobbigt. Jag tänker på dig.

Svar: Så är det, det är extra tufft för mig nu och jag kan inte ens skriva om det... Ta hand om dig också och fortsätt kämpa sandifighter <333
ME alltidvila

Postat av: Ingela

Publicerad 2020-09-02 11:12:06

Jag tittar in här ibland.
Känner igen nästan allt du beskriver.
Ensamheten är svår, och hjälplösheten.
Du har min fulla empati.
Vad skönt att ni har rivit plasten!
.
Jag förstår att du vill måla, för att du får känna dig levande för en stund.
Så har jag det med blommor.
Men det går långt mellan dagarna jag kan pyssla i trädgården, några minuter åt gången.
När man går på adrenalin kan man lätt pusha sig för långt, och får betala rejält för det efteråt, kanske permanent.
.
För livet/tillvaron med svår ME är som att leva varje dag som om man just hade blivit tjongad med en höbal i huvudet,inte fått sova på flera veckor, och som att försöka röra sig med en blydräkt.
(Det skriver jag om nån annan läser - du vet ju redan.)
.
Den svåraste biten har nog varit att bhöva släppa sina drömmar och förhoppningar om vad ens liv skulle bli. Till och med enkla förhoppningar, som att jag som mormor skulle kunna hjälpa till och vara barnvakt.
Eller att bara kunna åka en sväng med min man till nåt fint utflyktsmål och fika.
.
(Vi tog en liten tur med bilen - första på sommaren - och satt vid en sjö i några minuter. Sen blev jag svimfärdig, och vi åkte hem, så jag fick lägga mig igen.
Är fortfarande försämrad efter det. Inte säker på om det är värt det. Titt som tätt, nån gång i kvartalet, så måste jag få komma hemifrån en liten sväng.)
.
Den enda anledningen till att jag inte helt tappar modet (även om jag bryter ihop ibland), är Jesus.
Att veta att jag tillhör honom, och att mitt liv och min framtid vilar i hans hand, är det enda som håller mig uppe.
.
Självklart betyder min man och familj ochkså otroligt mycket för att livet ändå ska kännas värdefullt.
.
Men det är bara Gud som vet hur jag verkligen känner det från dag till dag.
Man vill inte tynga ens sina närmaste med hur tungt det är, för det blir för tufft för dem att bära.
Tackolov att jag ändå får vara tillsammans med min man, och att vi ses varje dag.
Det finns ju de som inte klarar ens det, och är helt isolerade.
.
Jag tänker på dig.

Svar: Jag är glad för din skull att du har din tro som bär dig! Min man jobbar extremt mycket så det är inte mycket skillnad för att vi rivit plasten faktiskt men ändå skönt att se en människa och prata ansikte mot ansikte en stund. Hoppas du får orka att pyssla mer i din trädgård, det måste vara ljuvligt att se saker växa som man planterat. Fortsätt kämpa och tack för att du delar med dig fina MEdvandraren <333
ME alltidvila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela