Ett mindre bryt...
Ibland har jag ingenting mer att säga här och jag vet att jag upprepar mig ut i tomma intet. Det är ofta samma personer som skriver något eller reagerar och det betyder så mycket för mig. Ibland vill jag radera min fb och även MEalltidvilas fb för det gör ont att ständigt bli ignorerad, för det är hela mitt sociala liv, mannen vill inte att jag gör det. Jag orkar inte med långa sms eller långa mail liksom inte heller långa telefonsamtal som även kan innehålla massa jobbiga bakgrundsljud som verkligen kan trötta ut mig mentalt så jag får hjärntrötthet och inte kan göra någonting alls, inte ens titta...
Jag måste prioritera precis allt och i dagsläget så hankar jag mig fram med måsten för att klara mig. Det är så påfrestande att bli sämre och jag vill bara ge upp...
Börjar bli så trött på allt och hade ett mindre psykbryt igår och mannen blev arg på mig, då fick han mig att skratta lite i alla fall, fast det inte var meningen alls för han blev typ irriterad på mig. Tänk att man kan skratta åt helvetet, då finns det någon humor kvar trots allt fast jag så sällan skrattar...
Det enda jag vill göra är att kunna få måla men jag orkar inte. Bara då kan jag fly från allt och hamna i ett fritt liv där ingen sjukdom existerar, där kan jag måla hoppet som försvunnit...
