Lite mer stabil...
Har vakna nätter just nu, igen... Det är alltid då jag skriver mest, i mörkret med endast ett blockljus tänt när huset slocknat. Det är tyst och skönt, som ett lugn, ja förutom tinnitusen då och frysen men det tänker vi inte på. Det är tyst, lugnt och skönt...
Har haft en hyfsat ok dag idag. Igår var det värre, vibrationer och jobbig huvudvärk från start och det tog sju timmar tills jag vaknade till liv, slocknade i soffan kanske fem minuter sedan vaknade jag till, det var det som behövdes tydligen...
Jag är så lycklig över att jag har målat lite, det ger mig så mycket. Jag har massa planer på vad jag vill göra. Mannen ska göra en ateljé här till mig i vinter, fixa ett stort bord där jag kan vara och måla. Tänker på måleriet så ofta och ser saker och funderar, så jag har verkligen snöat in på detta och det är jag tacksam för, är också så tacksam för att jag har orkat, även om det är lite, är det mycket för att vara mig...
Jag slutade måla här för det var för jobbigt och jag blev sämre och sämre. Det var liksom ingen idé att ens ta fram sakerna för bara jag satt på stolen så vart jag trött, det var för jobbigt att sitta upp. Nu har jag en bättre stol med stöd för huvudet, jag kan bara luta mig tillbaka så vilar hela kroppen, det är perfekt...
Jag vågar knappt skriva detta men jag har blivit lite bättre, lite mer stabil i mitt mående. Men de där vibrationerna är fortfarande kvar varannan dag än, det verkar som att de inte ger sig. Jag vill i alla fall tro att jag är lite bättre. Jag kraschar inte lika hårt eller lika ofta som förut, det är ju på riktigt en nära döden upplevelse, så skönt att slippa göra det så ofta...
Men det är lång väg kvar och det kanske inte blir bättre än så här. En dag i taget och kan jag bara måla är jag lycklig för det...
