Dödsångest...
På ett sätt bara väntar jag på ambulans och mer kaos. Mannen försöker trösta och ta bort mina tankar. Pratade om testamente också lite fort, sånt man aldrig pratar om, inte vill prata om.
Försökte intala mig själv att jag är löjlig istället. Samtidigt som jag tänker på hur dålig jag är, hur lite ork jag har och att proverna inte var ok.
Ibland när jag andats har det känts något i bröstet men gått över rätt fort. Fick en tid igår för arbetsprov men dels var det i Jönköping och jag orkade inte varken åka dit eller göra det igår, så de skickar en kallelse framöver istället.
Ligger och väntar på att mannen ska vakna, vill inte gå upp för då väcker jag han.
Han sa igår att nu är vi på botten och allt kan bara bli bättre...
Om jag inte dör då... Jag har dödsångest...