MEalltidvila.blogg.se

Ett år som sjukpensionär...

Publicerad 2017-02-28 22:17:58 i Personligt,

Idag så är det ett år sedan jag blev uppsagd på grund av min sjukpension... Egentligen är det imorgon men den dagen är ju inte med varje år så att säga. Är fortfarande besviken på hur jag blev uppsagd, efter alla år jag jobbat där, och om jag någonsin möter någon av dem igen kommer jag inte ens hälsa på dem, tänker hålla mitt huvud högt och ignorera totalt... Ingen ska få trampa på mig igen på något sätt!
 
Under detta året med sjukpension så har jag inte blivit bättre heller. Men det är skönt att slippa förnya läkarintyg och undra om de blir godkända av Försäkringskassan och det är skönt att veta att jag inte blir utförsäkrad igen, om de nu inte ändrar några regler. Jag har också blivit varse att jag betalar mer i skatt som sjukpensionär. Man blir straffad överallt liksom... Både sjuk och fattig för resten av livet. Jag får ju inte ens någon vård och betalar allt själv. Vem tror att någon frivilligt väljer att bli sjuk och fattig... Det är inget val man har att göra!
 
Livets lott och mina kort för livet blev så här och alla ska veta att jag har kämpat och fortfarande kämpar emot min sjukdom. Det är förmodligen bland annat därför jag har blivit sämre med, nu när jag vet allt som jag önskat jag visste om redan 96 när jag insjuknade. Jag skulle lyssnat på magkänslan och varit snällare mot mig själv men framförallt hade jag önskat jag träffat en doktor som tog mig på allvar och satte rätt diagnos. 
 
Fast fortfarande har jag svårt att inte gå över mina små begränsningar och jag kan ju nästan inte göra någonting längre. Kan ju inte ta hand om mig själv i dagsläget.
 
Det är inte lätt att gå från mycket sjävständig till det totala motsatta... Det är något jag brottas med varje dag och jag trivs inte... Jag hade hellre vaknat upp med en ok kropp och kunnat gå till mitt jobb... Alla dar i veckan...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Katarina

Publicerad 2017-03-01 13:21:17

Vet att du kämpar i en tuff tillvaro, ledsen för det du fick gå igenom med din uppsägning😪 Du beskriver verkligheten med att både vara sjuk o ha en liten inkomst. Är även min högsta önskan att klara att arbeta igen och även att ta hand om sig själv o inte vara beroende av andra. Vi får försöka leva på hoppet om lite förbättring iaf. 💜Kram

Svar: Ja det får vi göra, leva på hoppet... Det är det enda som återstår liksom. Många kramar <3
me alltid vila

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela