Ledsen...
Som jag skrev igår så har jag svåra sömnstörningar hela tiden och det gör att jag är helt slut. ME symtomen ökar, tinnitusen, värken, restless legs allt blir värre och ännu svårare att somna och somna om. Mitt tålamod är inte starkt just nu då heller och ja det brast idag. Så då fick jag migrän med för att jag lipat... Smart!
Blir en lång natt igen men det är ju som vanligt. Som någon skrev till mig så är det tortyr att inte kunna sova och verkligen ingenting funkar... INGENTING!
Jag försöker vara stark och bita ihop men det är fan jobbigt när ingenting går över. Det förstår bara den som lever lika begränsad och sjuk som jag (eller har varit).
Just idag så bad jag om att få bara somna in och aldrig mer vakna så jag slipper skiten. Inte för att jag vill det men jag vill ju kunna leva något och mitt tålamod är som sämst nu när jag inget klarar. Jag har varit självständig hela mitt liv och alltid varit stark. Att hamna i denna situation när man inte klarar sig själv är hemsk. Man känner sig som en stor pest och börda. Ordet otillräcklig räcker inte med att beskriva det.
Men men imorgon är en ny dag och nya utmaningar som jag alltid sa förr när jag var på jobbet... Bara att nu är ju utmaningen att typ överleva varje dag. Lite skillnad...
