Det heter PEEEMMM...
Det har varit lite upp och ner här sista tiden, mest ner, allt från nära svimning pga blodtrycksfall så vi tillfälligt fick bryta karantänen, till bra dagar och ett längre uppehåll med bara vila på grund av något som heter PEM som jag aldrig vill lära mig eller glömmer på grund av hjärntröttheten fast i ärlighetens namn vill jag så mycket mer än jag kan och jag kan faaaaaan aldrig acceptera detta eller ta det lugnt...
DET ÄR HELT TOTALT OMÖJLIGT...
Vill stärka min kropp men vet inte riktigt hur och har inget att hålla mig i och det resulterar i att jag gör för mycket fast det är lite. Har kört motionscykel (utan motstånd) under fem minuter men ökade fort till ca 11 och har kört lite andra övningar. Sen under en bra dag så målade jag också och stod upp för länge och målade tills jag inte orkade stå upp längre en sekund till, det blev bråttom till soffan för jag var tvungen att sätta/lägga mig direkt...
Nu har jag haft massa dagar bara i soffan och mått rätt dåligt. Blir så ledsen, hatar soffan, hatar att bara vara stilla och titta på, blir deprimerad av det. Att bara sitta här och se på hur min kropp mer och mer bryts ner, alla år som gått och att det aldrig blir stabilt...
Min man sa att det heter PEM, riktigt tydligt sa han det för jag aldrig lyssnar på honom när jag mår bra, hatar att han ska förstöra stämningen med att påminna mig med att vila för jag vill inte det när jag inte måste. Sen när jag är dålig brukar jag säga att han har rätt men jag vill aldrig lyssna på honom när allt funkar just då utan blir bara irriterad...
Han har rätt och jag lyssnar aldrig på honom innan jag kraschar för jag har så roligt då och tänker inte på dessa jävla PEM-dagar som jag inte vet när de tar slut...
