Alla goda ting är tre...
Fick två handskrivna brev igår och det ena var riktigt tjockt med massa olika ME nyttigheter i. Öppnade de idag men det kommer ta tid att gå igenom allt. Idag är ingen bra dag för det efter denna natten som var. Den ena brevskrivaren undrade om jag uppskattar hennes brev och det gör jag såklart men jag är ingen brevskrivare, det är för jobbigt så tyvärr blir det så att jag inte skickar något tillbaka. Fick en jättefin dikt i förra brevet som berörde mig väldigt mycket och som jag har sparat...
Det får räcka med att jag skriver här. Men ingen behöver känna något måste att skriva riktiga brev eller ens kommentera här, det är lugnt för min del...
Ärligt talat blev jag så ledsen i början när jag började blogga om allt med min sjukdom, att de man trodde kanske skulle stötta mig inte gjorde det. Det sårar väldigt mycket när man liksom som mest just behöver stöttning, det behövs så lite liksom. Det var och är tungt att se att det inte fanns/finns där från vissa människor, det gör mest ont och har lett till konsekvenser. Men jag har gått vidare från det och väntar inte på något som hade varit självklart för mig om det hade varit omvända roller. Men vi är alla olika och de har aldrig varit i min sits så de vet inte hur det är utan är lyckligt ovetande. Men att okända har gett mig så mycket omsorg och kärlek är rätt svårt att förstå men det är jag såklart väldigt väldigt tacksam för och inget jag förväntade mig alls...
Säger man inte att alla goda ting är tre, så nu väntar jag på det tredje brevet. Nej skämt åsido, det räcker gott så här, har att göra ett tag som ni kan se på bilden...
Men Tusen Tack min fina bloggläsare för att ni tar er tid, kraft och ork att skriva till mig för jag vet ju att ni också kämpar...
